De bär på en fascinerande kombination av frihet och tvång. Spelrummet i användningen kan vara ganska stor. Men bara så länge man håller sig inom ramarna!
En medveten och genomtänkt användning av skiljetecken signalerar en vilja till samförstånd; den som skriver vill bli förstådd så väl det går. Poängen är just den: vi måste vara överens om vad skiljetecknen betyder och hur vi använder dem. Annars rasar systemet samman.
Därför tycker jag omvänt att ett slarvigt, nonchalant eller helt enkelt felaktigt bruk av skiljetecken är … ohyfsat, skulle jag nog vilja säga.
I den nyutkomna “Skiljeteckensboken” (Morfem) tar författaren Siv Strömquist fasta på skiljetecknens både formella och stilistiska egenskaper – det senare ett närmast outtömligt ämne. Exempelvis är det ganska enkelt att formulera en tydlig regel för hur semikolon ska användas. Samtidigt är det ett tecken som väcker starka känslor; en del skribenter skulle aldrig använda det. “Jag föraktar semikolon, det är ett rysligt skiljetecken” sade Fritiof Nilsson Piraten.
Sidospåren och det anekdotiska är dock den mindre delen av boken. I första hand är det en handbok Siv Strömquist skrivit, fast som sådan ovanligt roande. Hon formulerar i berättande text hur skiljetecknen ska användas. Hon tar ett generöst grepp på frågan och låter sådant som diakritiska tecken, citattecken, apostrofer, smilisar och mycket annat ingå i framställningen. Detta är kort sagt en bok jag gärna rekommenderar till alla som skriver någon gång, och det gör ju de flesta i dag. Därför är det desto viktigare att vi är överens.