Johan Sievers Àr frilansande vetenskapsjournalist och har arbetat för Corren i mÄnga Är. Hav, bÄtar och kanaler har alltid varit ett stort intresse. Med extrajobbet som slussvÀrd under vÄr och höst fördjupades intresset och kÀrleken till Sveriges överlÀgset lÀngsta kanal:
â Jobbet Ă€r sĂ„ skönt och fritt, helt annorlunda mot att sitta inomhus bakom ett skrivbord. En eller tvĂ„ dagar i veckan packar jag matsĂ€ck och kör ut till exempelvis Borensberg för att möta glada bĂ„tĂ€gare.
Som slussvÀrd fÄr han ocksÄ frÄgor. NÀr byggdes kanalen? Hur lÄng tid? Varför? Vilka? Johan ville kunna svara pÄ ett bra sÀtt och gick hem för att lÀsa pÄ. SÄ kom pandemin och researchen tog fart pÄ riktigt:
â Jag bestĂ€llde hem böcker frĂ„n antikvariat och tog del av all forskning som finns om kanalen. I tidningsarkiven fann jag ocksĂ„ en hel del att förlora mig i, minns Johan och ler nöjt.
Ur böcker, forskning och tidningsarkiv framtrÀdde en rad spÀnnande mÀnniskor och hÀndelser. De berÀttade om ett av Sveriges mest prestigefyllda byggprojekt som blev en viktig transportled och till sist en njutbar turistmagnet.
Inte minst sökte Johan Sievers i visarkiven. Mellan fullödiga skildringar av kanalens historia och spĂ€nnande personöden kan lĂ€saren ta del av kĂ€nda visor och slagdĂ€ngor, alla med Göta kanal som huvudmotiv. För mig som lĂ€sare blir det en kavalkad av barndomsminnen kantade av svensktoppslĂ„ten med texten âGöta kanal, mitt ideal / dĂ€r simmar sĂ€llan varken haj eller valâ och Tage Danielssons text om kanalgrĂ€varna som min historielĂ€rare skanderade för oss. Just dĂ€rför minns jag den: âDet var valkiga, seniga, beniga labbar / pĂ„ valkiga, seniga, beniga grabbar.â Bokens titel Ă€r hĂ€mtad frĂ„n bossa-lĂ„ten âPĂ„ lyckans smala havâ med text av Tage Danielsson.
â För att inte tala om alla sjömansvisor som kom under 1900-talets början. DĂ€r skojade man gĂ€rna med Göta kanal och sjöng om sjömĂ€nnen som hade en mö i varje hamn. Men i slutet av visorna förstĂ„r man att de aldrig seglade pĂ„ de sju haven, de kom inte lĂ€ngre Ă€n till Sjötorp, utbrister Johan med ett brett leende.
KÀrlek och sÄng genom slussarna, men Sveriges lÀngsta kanal har ocksÄ bjudit pÄ dramatik genom Ären. Kollisioner mellan fartyg och slussportar har förekommit med jÀmna mellanrum. I de stabilt murade slussarna Àr just portarna ömtÄligast. M/S Juno, som förresten Àr vÀrldens Àldsta registrerade kryssningsfartyg, brakade rakt in i portarna i Söderköping Är 1931. Maskinisten hade missuppfattat styrmans signal om att slÄ full back och slog full fart framÄt. Lyckosamt nog höll det bakre slussportsparet nÀr de slogs igen av det framrusande vattnet. Om inte portarna hade stÀngts, skulle ett stort antal hus blivit översvÀmmade eftersom de lÄg lÀgre Àn slussen.
ĂndĂ„ har det skett anmĂ€rkningsvĂ€rt fĂ„ stora olyckor pĂ„ Göta kanal. Kanske inbjuder det makliga tempot till försiktighet. En och annan buskörning av stressade fritidsskeppare har förstĂ„s Ă€gt rum. Under 70-talet dĂ„ smĂ„bĂ„tĂ€gandet hade sin storhetstid, kallades Göta kanal för âskilsmĂ€ssodiketâ. Nog Ă€r det ett skĂ„despel att nyfiket iaktta frĂ„n torra land, nĂ€r skeppare och fördĂ€cksgast ska kommunicera. Inte sĂ€llan med karln vid rodret och kvinnan med förtampen i hand. PĂ„ vĂ„r bĂ„t utvecklade vi ett eget teckensprĂ„k, man skriker inte pĂ„ sjön. Vi Ă€r fortfarande gifta.
En annan risk med sjÀlva anlÀggningen Àr förstÄs vallarna. En kanal Àr helt enkelt en avlÄng damm dÀr stora mÀngder vatten stÀngts in bakom vallar. Om de brister kan vattnet forsa ut med vÄldsam kraft och skapa översvÀmningar. Det förstod Baltzar von Platen pÄ sin tid och en övergripande strategi för kanalens konstruktion blev att alltid kunna ha kontroll över vattenflödena, Àven efter stora skyfall.
En kanal krÀver skötsel. Röjer man inte undan vass och sly blir det snart en djungel och bÄtarna fÄr treva sig fram i vegetationen. Med tiden blev Göta kanal sorgligt eftersatt. I sin tidigare bok Göta kanal 2.0 - Med sikte pÄ kommande generationer (2022) skrev Johan Sievers om den stora renoveringen som genomförts pÄ senare Är.
I början av 2000-talet Àr Göta kanal ett av Sveriges största besöksmÄl men skicket Àr sÄ dÄligt att sÀkerheten Àventyras. Kanalen har grundat upp och en del vallar Àr instabila. Av sju kilometer kajer Àr en del i sÄ dÄligt skick att de hotar att rasa. Rapporten som kommer 2014 Àr obarmhÀrtig. Antingen en totalrenovering eller stÀnga kanalen för gott.
Nu startar ett stort renoveringsprojekt och man fÄr pröva sig fram med en blandning av gamla metoder och ny teknik. Allt för att anpassa den ursprungliga kanalen till moderna krav pÄ hÄllbarhet, sÀkerhet och klimatförÀndringar. Alltsammans kostar nÀrmare en miljard kronor och det blir den största renoveringen i kanalens 200-Äriga historia.
Johans bok om âlyckans smala havâ bjuder ocksĂ„ pĂ„ skabrösa anekdoter och roligt kĂ€ndisskvaller. I juni 1983 Ă€r det resebyrĂ„miljardĂ€ren Simon Spies som kliver ombord pĂ„ Wilhem Tham. Vid sin arm har han den unga hustrun och fotomodellen Janni. BröllopsresenĂ€rerna med sitt stora entourage gĂ„r knappast spĂ„rlöst förbi, helt i enlighet med kvinnotjusaren Simon Spies frĂ€cka manĂ©r â han var bland annat kĂ€nd för att ha lĂ„tit sig fotograferas naken inför pressen pĂ„ en porrklubb i Köpenhamn. I Göteborg lĂ„g röda mattan utrullad pĂ„ kajen och en blĂ„sorkester spelade kĂ€cka valser. Staben ombord bestod till större del av unga kvinnor. Det fanns inte plats för all personal, champagne och kaviar pĂ„ det gamla fartyget utan mycket fick forslas med bilar i konvoj efter bĂ„ten. Hagge Geigert skrev i Göteborgs-Posten att han inte âkunde tĂ€nka sig nĂ„got stillösare och brackigare jippoâ.
En annan mer allvarstyngd birollsinnehavare i kanalens historia förtjÀnar att nÀmnas, nÀmligen 25-Äriga dalkullan Margta Görsdotter. Efter svÄr hungersnöd hemma i Tuna socken i Dalarna vandrar hon 1813 tillsammans med andra mÀn och kvinnor de 30 milen till PÄvelstorp i VÀstergötland för att arbeta pÄ Göta kanal. NÀr Margta och hennes arbetslag nÄr kanalbygget har det pÄgÄtt i tre Är och organiseras av militÀren. Liksom de arbetande soldaterna bor kvinnorna och mÀnnen i flyttbara baracker. De sover skavfötters tvÄ och tvÄ. De jobbar frÄn fem pÄ morgonen till Ätta om kvÀllen med nÄgra timmars rast mitt pÄ dagen. Arbetet? Att grÀva med plÄtskodda spadar i alla vÀder utom ösregn. Tröst kom i form av stÀrkande drycker som delades ut.
Var det verkligen ryska krigsfÄngar som grÀvde kanalen?
â Nja, det Ă€r till stor del en skröna. Ryssarna var en försvinnande liten del. Av de 58 000 personer som arbetade med kanalbygget 1810 - 1832 var bara omkring 200 frĂ„n Ryssland. Det mesta tyder pĂ„ att merparten var desertörer, inte krigsfĂ„ngar. Men de tittar stĂ€ndigt fram i historieskrivningen, kanske för att ryssarna var illa sedda, Ryssland var ju vĂ„r Ă€rkefiende i öst.
För nĂ„gra veckor sedan recenserades âLyckans smala havâ av BibliotekstjĂ€nst. Recensionen var mycket positiv och Sievers hyllades för sin âgenomarbetade berĂ€ttarstilâ. Boken fick högsta betyg, fem av fem.
âJag blev vĂ€ldigt glad och stolt över recensionen. Jag har arbetat med boken av och till under fem Ă„r och strĂ€vat efter att den ska vara rolig att lĂ€sa samtidigt som man lĂ€r sig mycket. SĂ„ det Ă€r kul om jag har lyckats med det.