Röstin bjuder in till ett äventyr

En fascination inför Leonardi da Vincis porträtt "Damen med Hermlinen" ligger till grund för det kvinnoansikte som återkommer i många av Margareta Röstins skapelser.

Ett ansikte som kanske i högre grad än mästarens"Mona-Lisa" uttrycker lugn, avspänning och behag. Befriad från passion och krav kanske hon till och med närmar sig det androgyna tillståndet.

Här återkommer detta kvinnoväsen i mytologiskt präglade naturmiljöer som skulle kunna vara hämtade från barockens värld. Med en naken eller beslöjad oskuldfullhet som lierar sig med naturens träd, bladverk och rötter. I den färgade bilden "Höstdröm", framträder det oskuldsfulla ansiktet inbäddat i en flödande bladgrönska.

Här finns också flera andra "repliker" till konsthistorien, bland annat motivet "Möte", med Gudskontakten från Michelangelos takmålning i Sixtinska kapellet.

Det intressanta med Margareta Röstins skapelser är att de är gedigna i sin helhet. Papperet för gravyrerna är handgjutet, och processen från datorbearbetning och överföring till polymerplåtar till fototryck är omfattande. Bilderna känns verkligen "laddade" med sympatier.

Bland de mest spännande verken finns grafikmosaiken "Naket". Med sina accentureade gula (undersökande) kvadrater bland alla kvinnolemmar får den en postmodern prägel.

Den bysantiska konsten har inspirerat konstnären till mosaiken. Här kommer det till uttryck i två blåtonande lite ikoninspirerade motiv, och i bilder med kvadrater av små bilder.

Visst är det ett äventyr att tränga in i Margareta Röstins konsthistoriskt nyskapande värld av känslig estetik. Och visst fungerar de nya lokalerna för Ars Amandi här fint. Det är helt klart en fördel att kunna gå in i flera mindre utrymmen när man i lugn vill fördjupa sig i den märkliga mångfald av känsligt bildskapande som alltjämt utförs. Trots (ursäkta utvikningen) den ständiga informationen om oron på börsen.