Jag vet, det blir lätt ljumljum när godhet ska skildras. Tacka vet jag ondska, då sprakar det medan giftpilarna yr och bomberna smäller. Sånt blir det spännande filmer och böcker av.
Men jag tycker att de tre personer vi intervjuat om godhet alla har kommit med kloka, tänkvärda uttalanden som inte alls föll i snällfällan.
Godhet är en överlevnadsstrategi, ett vinnarkoncept, sa justitiekanslern Anna Skarhed.
Godhet är civilkurage, det har ingenting med mes att göra, sa artisten och egenföretagaren Louise Gylling.
Att tyda allt till det bästa och tro gott om människor gör att man får ett roligare liv, sa prästen Björn Frennesson.
De tre var också påfallande överens om flera huvudlinjer:
# De menar att godhet är människans grundinställning och att ondska skapas av dåliga erfarenheter på livets vandring. "Jag har sett att bakom även de mycket onda handlingarna så finns det en människa, som ofta är trasig. Den människan var en gång ett litet barn med rosiga kinder", sa den erfarna domaren Anna Skarhed.
# De varnar, i lite olika ordalag, för självgodhet eller att göra gott för sin egen skull. Björn Frennesson menade att ett bra sätt att göra gott är att betala mycket skatt, gärna mer än vad vi gör i dag. "Då kan ingen gotta sig", som han sa.
# De är alla inne på riskerna med överdriven snällism där man bara ställer upp och ger med sig, så att man utplånar sig själv och ger folk dåligt samvete. Man ska säga både ja och nej med hjärtat, sa Louise Gylling.
Tack Anna, Louise och Björn, ni svarade med viss förvåning på våra frågor, men glad förvåning, tror jag. Och med stor eftertanke.
Men nu undrar vi, vad har ni läsare för synpunkter och tips. Kan ni ge exempel på goda förebilder och handlingar, ge tips i vardagen. Hur undviker man självgodhet? Är välgörenhet bra eller ett uttryck för överordning och underordning? Tipsa om filmer, böcker, dikter, låtar som skildrar godhet utan att bli sockersöta.
Skriv till mig så publicerar vi ett urval av era goda tankar här på kultur och nöje efter helgerna!
*
Apropå godhet - skönt att Gerda Antti fått många kloka mothugg på sin fördomsfulla debattartikel om invandring och muslimer. Själv tänker jag på vad Anna, Björn och Louise tog upp i lite olika tonarter: Tillit, att inte misstro andra.
Misstro skapar rädsla, rädsla skapar vi och dom, vi och dom skapar motsättningar.
För övrigt måste jag bara lägga till: Gerda raljerade över att Corren tagit upp "ömmande fall". Hm. På senaste tiden har de ofta handlat om förtvivlade kristna irakier.
*
God fortsättning på 2010!
*