Hej Sofia, tre år sen förra albumet, är inte det en onödigt lång paus?
– Hej själv, jo, men jag trodde inte det skulle bli en så lång skaparprocess, vi jobbade två–tre år i studion från och till.
Vad trodde du då?
– Det har jag nästan glömt. Men absolut inte att jag skulle göra ett slags "murriga kvällar, rödvin och regn"- skiva. Men så blev det. Musiken är bitvis väldigt fransk, tycker du inte?
Jo, bitvis, möjligen. Titellåten känns som soundtracket till en romantisk film i svartvitt med 70-tals stjärnor som Jean-Louis Trintignant och Marie-Christine Barrault. Men frånsett den låten är det inte så mycket franskt, eller?
– Du glömmer sköna "Mon amour", Men jag håller med om att titellåten "Regnet faller utan oss", har lite Monica Z över sig. Inte så konstigt i så fall Jag fick i mig Monica, Cornelis, Olle Adolphson, Cohen och Dylan med morgongröten. De spelades jämt när jag växte upp.
Jag förstår. Men varför sjunger du i så fall inte fler visor av Olle? Eller Dylan för den delen?
– Men det måste du begripa. Jag sjunger för att uttrycka mig själv. På den här plattan har jag fått hjälp av Andreas Mattsson, han är grymt bra på att förstå vad jag vill ha fram.
– Vet du förresten, jag tror nästan att han är synsk. Jag vet förstås alltid vad nästa versrad ska leda till och varför den kommer just DÄR och så. Men Andreas förstår sådant intuitivt. Jag har ingen aning om hur han bär sig åt. Men bra blir det.
Jag har hört att ni städar upp i varandras låtmapp. Berätta!
– Ibland har man tusen idéer för en enda låt, ibland har man inte en enda. De flesta sångerna på nya skivan har testats med 12–13 olika melodier. Det blir mycket "kill your darlings" i slutet på en skivinspelning. Det är alltid lättare att sovra bland andras idéer.
Du etablerade dig som folksångerska för cirka åtta år sen. Dina Dan Andersson-tolkningar föll svenska folket på läppen och albumet "Svarta ballader" sålde nära 100 000 exemplar, mer än någon skiva på tio år. Men på nya albumet lyser den traditionella folkmusiken med sin frånvaro. Är du inte rädd för att tappa din stora publik efter denna flirt med pop-publiken?
– Nej, jag är inte rädd för det. Det var nödvändigt för mig att gå vidare. Utan att för den skull göra något helt väsensskilt. De norska producenterna Espen Lind och Björn Nessjö är stora namn i popvärlden och de har förstås påverkat soundet. Jag tycker själv att det blev läckert.
Hur hittade ni "Mörka vatten", en ballad som förknippas med den skotska sångerskan Eddi Reader.
– Därför att Eddi och jag gav en gemensam konsert förra året. Jag sjöng in "Mörka vatten" som en kärleksförklaring till Eddi. Jag vill åt den där friheten Eddi har, den är väldigt inspirerande. Jag vill befria min egen röst, så att den blir mer böjlig, mer skiftande, mer berörande...
... eller mer återhållsam, som i öppningslåten "Du ska få lov"...
– Ja, kanske det?
Eller kanske... mer dramatisk?
– Ja, ja, ja, sure.
Fem intervjuminuter kvar. Men innan vi bryter vill jag höra lite om "Gå inte ensam in".
– Den låten är först och främst en hyllning till kollektivismen, att det är bra att göra saker tillsammans. Men också ett vittnesmål om det stora mörkret, ensamhetens och rädslans mönster.
Många tolkar texten så att här tar du avstånd från Sverigedemokraterna...
– Ja, kanske det, säger jag igen. Tanken är fri, liksom tolkningen. Själv är jag bara såå lycklig över att Sara Isaksson ställde upp och sjöng stämmor på den. Hon är en fantastisk sångerska och jag är stolt över att hon här sjunger tillsammans med mig.