Den som kollade igenom spelportalen Steams topplista över världens mest sålda dataspel kunde för några veckor se att strax efter klassiska Counter-Strike och Warhammer och innan GTA kommit en uppstickare på fjärde plats – nämligen Core Keeper. Spelet som släpptes i en ny version i slutet av augusti har på kort tid uppgått till tre miljoner spelare världen över. Förutom PC finns spelet på Xbox, Playstation och snart på Nintendo Switch.
Bakom succén står Linköpingsbaserade spelföretaget Pugstorm som från ett trångt rum inne i kontorhotellet Dospace lokaler vid Stora Torget (man kan nätt och jämnt vara tre personer i rummet samtidigt) tar upp kampen med de stora drakarna.
– Vi har en rejäl edge och det är att vi är lite galna, säger Fredrik Präntare, Pugstorms vd, (eller spelregissör som han själv föredrar att kalla sig.)
Denna galenskap, eller passion, beskriver han tar sig uttryck i att flera anställda är beredda att lägga otaliga timmar dygnet runt på att slipa på de allra minsta detaljerna. Detta anser han är direkt avgörande för att de som indiespelutvecklare ska kunna utmana bjässarna i spelindustrin. Samt att det ger en flexibilitet då varje process inte behöver gå igenom tusen anställda.
Även om själva basen ligger i det lilla skrymslet på Stora Torget i Linköping förklarar Fredrik att företagets huvudkontor snarare är kommunikationsplattformen Discords chattrum. Där skriver utspridda medarbetare från olika delar av Sverige med varandra, men även kollegor från hela vida världen där de bland annat har ett gäng i Nederländerna, ett par i USA och en konstnär som bor i Montenegro.
Resan har på senare år gått spikrakt uppåt. När Corren pratade med Fredrik sommaren 2022 bestod teamet av sex personer. Nu endast ett par år senare är de 34.
Företagets framgång har gett eko i spelvärlden, både bland spelare och andra spelföretag.
– Det är så att man får nypa sig i armen. Minecraft-utvecklarna har skrivit till en, Valheim-gänget har skrivit och grattat och en av killarna bakom Palworld, som är en av de största spelsuccéerna senaste decenniet, skrev att det var hans favoritspel. Det är helt knäppt.
Trots allt detta lever företaget en undanskymd tillvaro hos gemene Linköpingsbo.
– Vi är inte särskilt kända i Linköping. Men när jag är i Asien är det vanligt att folk stannar mig och säger att de dels känner igen Core Keeper men även vet vem jag är.
Trots sitt doldisskap har företaget inga som helst planer på att lämna Linköping.
– För oss har det varit helt perfekt. Jag kan inte tänka mig att det finns en bättre stad för oss. Dels för att det är förhållandevis enkelt med livssituationen jämfört med till exempel Stockholm, som skulle kunna vara ett alternativ för oss. Men också universitet, då det inte finns så många andra spelbolag i regionen lockas många av de examinerade till oss.
Främst LiU:s civilingenjörsutbildning i datateknik, men även medieteknik och teknisk fysik, har länge varit företagets plantskola. Det var den utbildningen som tog Fredrik Präntare från Norrland till Linköping. Det var där han hittade sina första anställda, och där han fortsätter scouta efter nya talangfulla (och lite galna) spelutvecklare.
Fredrik återkommer gång på gång till att han både på ett personligt plan, men också hela Pugstorm, har inlett "livet 2.0" i och med succén.
– Det var en tid innan Core Keeper och en annan efter Core Keeper. Nu har vi en kolossal succé som de flesta spelbolagen inte ens kommer nära. Men när jag kollar på satsningarna vi har framöver tror jag att vi kan pusha det lite till. Det gäller bara att hålla ihop teamet.
Ja hur är det, är det bara positivt att gå från sex till 34 anställda på två år? Ju fler kockar desto sämre soppa och så vidare.
– Ja bara positivt, absolut, säger han och fortsätter.
– Man undrar hur tusan jag har lyckats hitta de här människorna. Man har ju varit med i många konstellationer tidigare där det har blivit "shaky". Men här är vi verkligen som ett jäkla ånglok som bara tuffar på där alla är med i resan och tycker det är kul. Så det är en otroligt bra situation faktiskt.
I oktober lanseras Core Keeper på Nintendo. Ett sätt att knyta ihop säcken för Fredrik.
– Jag pratade med min mamma i morse om det. Jag tror att jag var tre eller fyra år när jag fick ett Super Nintendo på julafton av farfar. Det var där allt började.