Exparet Mons och Karolina Kallentoft har rötter i Östergötland. Nu är de aktuella med andra delen i Smålandsserien.
I höstas debuterade exmakarna Mons och Karolina Kallentoft som författarduo med ljudboken Vargen vakar i mörkret - en prequel till nu aktuella spänningsromanen Mörkret faller över skogen (maj, 2025). De två titlarna inleder nya ”Smålandsserien”:
– Har det någonsin funnits undertryckta begär så är det där, utbrister Mons Kallentoft och får medhåll av exfrun Karolina.
Äldre folktro möter modern seriemördarutredning på en spännande plats.
– Ja, här i det mörkaste och mest inavlade Småland kan i princip vad som helst hända. Här är också den svenska väsen-kulturen som starkast. Vad finns i de här skogarna egentligen? fortsätter Mons med det där särskilt plirande ögonkastet som antyder att läsaren kommer få ta del av något särskilt rått och mystiskt.
Med ett 30-tal titlar i ryggen vet han vad han talar om. Mons Kallentoft bokdebuterade 2000 med prisade thrillern ”Pesetas” och fick sitt stora genombrott med serien om kriminalinspektör Malin Fors. Hans kriminalromaner har sålt i närmare fyra miljoner exemplar och han har lyckats skapa en alldeles egen spänningsgenre, främst efter Midvinterblod (2007).
Idag möter jag författarduon som fick idén att skriva ihop innan skilsmässan för sex år sedan och ”bet ihop” för att förverkliga den.
– Den här boken har tagit tid att skriva och det har varit en process med förlaget. Innan vi skiljde oss gick det bra. Därefter hade vi några år när det inte gick lika bra. Men sedan! Det är för att Måns är så professionell, erkänner Karolina med en blick på Mons.
Exparet har skött det hela genom mailkontakt:
– Du kan vara rätt hård i dina synpunkter, Mons men jag har lärt mig lite i taget. Via mail har jag också jag kunnat välja när jag vill läsa.
Hur kan det se ut?
–Han kan skriva femton utropstecken och i versaler ”nu är jag så jävla trött på att läsa det här en gång till!”
– Neej! Jag svär inte! Alltså, jag har ganska gott tålamod med människor. Men när de gör samma fel, flera gånger! protesterar Mons och skakar på huvudet.
Men tillägger:
– Det är svårt att skriva, en läroprocess och visst kan jag vara lite hård med det. Men jag har ju målet i sikte. Vad är det man säger? Keep your eye on the prize!
Karolina fortsätter:
– Hela skapandeprocessen är ett flöde, man backar och bearbetar. Man kan inte vara kritisk i den processen. Det får komma sen. Mons brukar säga till mig: ”Skicka inget till mig innan du är helt nöjd!”
– Ja, men du borde ju se när du inte är framme, om du har sju grejer kvar som jag har tjatat om!
– Samtidigt är vi ju två som skriver och jag behöver dina synpunkter.
– Jag har ju skrivit med andra personer också, som Markus Lutteman och Anna Karolina. Så jag vet ungefär hur sån’t här går till. Ingen är fullkomlig, menar Mons.
– När vår trettioåriga relation brakade samman tänkte vi lägga boken i malpåse men konsten är viktigare än äktenskapsgnabbet och Karolina är faktiskt också duktig på att skriva, förklarar Mons.
Är det inte svårt att släppa in någon annan i din egen arbetsprocess?
– Nu hade vi ju bestämt oss för att göra det här tillsammans för länge sedan. Men för egen del blir jag nu för tiden mer och mer sluten. Jag är så trött på folk, säger Mons och ler.
Det sa du sist också. Är du redo att lämna Mallorca?
– Ja, snart ska jag bli eremit på andra sidan jorden eller något. Det ordnar sig!
Mons och Karolina skrattar igenkännande och snart är gnabbet i gång:
– Det blir skönt att slippa honom! Vi kan ju maila varandra?
– Ja, det kan vi!
Blir det en egen ö i skärgården nu, Mons?
– Näe, snarare i tropikerna, för vädrets skull. Eller kanske ett penthouse i Bangkok.
Karolina nickar instämmande och fyller i:
– Det känns jätteskönt att ha olika lägenheter, men du måste inte åka till andra sidan jorden för min skull, klargör Karolina med en nick åt Mons.
– Nej, jag gör inte mycket för din skull längre, faktiskt!
-Jag vet det och det behöver du inte heller!
– Snart ska jag bli eremit på andra sidan jorden eller något, utbrister Mons.
– Det blir skönt att slippa dig. Vi kan ju maila? skämtar exfrun Karolina.
Ja, så här låter det om exparet Kallentofts mest hela tiden. Replikerna haglar som i en pingpongmatch. Matchen fortsätter. De är inte eniga om mycket.
– När vår trettioåriga relation brakade samman tänkte vi lägga boken i malpåse, hävdar Mons.
– Inte jag! Nej nej! invänder Karolina och viftar nekande med pekfingret.
– Ok, när röken lagt sig insåg vi att det faktiskt är en jäkligt bra bok i vardande. Konsten är viktigare än äktenskapsgnabbet. Är man en riktig författare ska man klara av att fortsätta och Karolina är faktiskt också duktig på att skriva, responderar Mons.
Vad har ni för arbetssätt?
– Vi skriver i ett flöde och sedan kör vi texten fram och tillbaka mellan oss. Annars blir det aldrig så här mycket text, svarar Mons.
Båda har ett förflutet i reklambranschen och utbildade sig på Bergs reklamskola. I sin tidiga karriär arbetade Karolina som copy- och scriptwriter inom e-learning. Hon har även varit frilansskribent för flera olika livsstilsmagasin. När Mons författarkarriär tog fart arbetade de tillsammans.
– När du fick så stora framgångar sa jag upp mig från jobbet och sedan reste vi. Faktum var att jag tog hand om barnen så att du kunde skriva, Mons.
Och nu tar det fyr igen.
Mons: – Nej! Det där säger jag fucking totalt, fucking nej till! Nu blir jag riktigt irriterad!
Karolina: –Jo, så var det väl?
Mons: – Jag tog hand om våra barn mer än vad du någonsin har gjort! I won’t fucking buy it!
Karolina: – Hoppsan!
Mons: – Det där är en lögn! Som jag inte ställer upp på!
Karolina: – Ok, vi nämner det inte!
Mons: – Du har redan gjort det, så då måste jag ju svara! Det här vill jag ha on the record så det får du jättegärna skriva! utbrister Mons och ser stadigt på mig.
Författarduon Kallentoft fick idén att skriva ihop innan skilsmässan för sex år sedan och ”bet ihop” för att förverkliga den.
Det här eldfängda paret lugnar sig lika snabbt som de brusar upp och snart berättar de med total enighet om en otroligt privilegierad och härlig tillvaro på resande fot.
– 2007 var jag mångmiljonär på mina böcker och vi levde ett extremt kringflackande liv i en massa år. Allt blev mycket enklare. Vi kryssade jorden runt mellan lyxhotell, lagade aldrig mat och tvättade aldrig. Det var ett liv som de flesta människor bara kan drömma om. Så jag tror inte det var så ansträngande för någon av oss faktiskt! säger Mons syrligt med en uppfordrande blick på Karolina.
– Ja, det blev en otrolig skillnad. Vi gav våra barn en helt fantastisk uppväxt.
– Ja, och idag går de på världens bästa skolor, som vi dessutom betalar för, lägger Mons till med eftertryck.
Mons visste vad han ville redan i unga år.
– Jag har aldrig velat ha ett småborgerligt medelklassliv. Då skjuter jag mig hellre faktiskt!
Slutligen, berätta om bokens handling utan att avslöja för mycket!
– Alexander är polis, uppvuxen i Stockholm. Sofia levde sina första år i idylliska byn Ormaryd. Bådas karriärer har kraschat av olika anledningar. Utblottade flyr de trendiga Stockholm till Ormaryd. Han blir lokalpolischef. Hon är höggravid och söker sina rötter. Inom loppet av ett dygn hittas en dränkt hingst i en mörk tjärn och en mördad tonårspojke i de djupa skogarna utanför Nässjö. Människorna i byn beter sig märkligt, inte minst den pastor som håller i ett tältmöte. Det är något som inte står rätt till i den lilla byn.