– Nu är det på Passagen, nu får man skärpa till sig!
Jimmy Gustavsson har förberett sig noga inför den här utställningen, mer än han brukar. Han har konsulterat vänner och bekanta om vilka tavlor han ska ta med sig och vilka som passar bredvid varandra. Han är inte ovan att ställa ut men på Passagen har han bara varit en gång tidigare, för elva år sedan i en gemensam utställning. Nu är han utställare nummer två av tre i Passagens utställning som ska täcka hela lokalen och fylls på med en ny konstnär varje torsdag. Konsthallen fick upp ögonen för Jimmy Gustavsson igen när de märkte att något hade förändrats i hans konstnärskap – de figurativa målningarna, inte sällan med djur som motiv, hade bytts ut mot stora, abstrakta och färgstarka tavlor i oljefärg.
– Jag började gå ifrån det figurativa för några år sedan men gick tillbaka. I höstas började jag med det abstrakta igen, jag orkade inte med fler figurer. Sen om något halvår kanske jag är tillbaka igen med figurerna, säger Jimmy Gustavsson.
De stora färgrika tavlorna är iögonfallande och kan vid en första anblick för den oinvigde tyckas vara ett ogenomtänkt virrvarr av slumpmässiga penseldrag, men icke. Att få till färgerna precis så som Gustavsson vill ha det kräver en lång arbetsprocess och ingen färgklick är slumpmässigt placerad.
– När vi skulle hänga upp tavlorna och spänna fast duken på ramen var det två färgfläckar i hörnen av duken som inte syntes. Då var det väldigt viktigt att vi såg till att de kom fram, de hade sin viktiga plats i verket, säger Olle Schmidt på Passagen.
En tavla kan ta över ett halvår att färdigställa och kan hängas bort i långa perioder för att sedan plockas fram igen. Arbetet gör han i sin ateljé hos konstnärsföreningen Alka som han tillhört sedan mitten av 00-talet. När han arbetar vill han gärna ha stora vita ytor att arbeta mot.
– Det hjälper. Om jag har några andra tavlor, och kanske någon dålig sådan, i bakgrunden så blir det för mycket och stör. Ibland får jag måla väggen vit.
Utöver de stora oljemålningarna hänger också några mindre tavlor på utställningen. Några är från hans tidigare figurativa period och några i blandteknik på papper, ett material som tillåter lite oömmare behandling förklarar Gustavsson. För den skarpsynte syns dock att även de stora dukarna ibland fått en oförsiktig hantering med tecken av fotspår.
– När jag hämtar en ny tavla lägger jag ner den andra på golvet och då kan jag råka trampa på dem. Ibland med flit, ibland inte.