"Vi går från svek till svek och vi vet om det, i den meningen är vi inte bedragna" står det på en handskriven lapp som hänger i Björn Svensks ateljé. En radbrytning senare avslutas lappen: "och vi tar alltid den senaste lögnen som sanningen".
Det är han själv som skrivit. Och i ateljén vid Skylten i Linköping glöms den nästan bort bland penslar och canvasdukar, musikskivor och konstböcker. Den glöms bort i den tacksamhet över livet som han utstrålar, med en självdistans som visar sig till exempel när han skrattar till åt små saker.
I självporträttet "Still here" flyger en rödhake förbi, precis som i en oljemålning med en älg, som ska monteras på Åby vårdcentral i Norrköping.
– Jag har blivit mer och mer förtjust i småfåglar. Det har kanske med åldern att göra, funderar han.
I porträttet håller han sig själv för bröstet, ett minne av hjärtstoppet som han var med om 2018. Han var faktiskt död i tio minuter.
Fick du se ljuset som i en nära döden-upplevelse?
– Nej, ingenting. Det kunde jag väl ha fått göra, säger Björn Svensk, som låg nedsövd i en vecka.
Tio dagar är helt blanka i hans minne. Men han minns första gången han gick ut och tog en promenad med rullatorn.
– Nu tycker jag att jag minns namn och vissa andra grejer sämre, men det säger en del andra gamla gubbar att de också gör. Man får väl acceptera att man kan tycka om människor utan att man alltid minns vad de heter.
Björn Svensk menar att han återhämtat sig tack vare ett "urstarkt hjärta" efter att ha sprungit och åkt skidor mycket. Från kardiologen har han fått höra att det nu inte finns några gränser för vad han kan göra. Men han är ändå bekymrad, över samhället.
– Barnen och djuren är de viktigaste vi har, säger han när vi betraktar en annan av hans målningar, "Pojken och haren".
– Och hur blir det när vi inte längre har någon solidaritet?
Självporträttet där han tar sig själv för bröstet har nu fått en annan betydelse. Den vittnar om konstnärens oro över miljöförstöringen. I vårens utställning "Men vad händer och sker" på Galleri Sander i Linköping visades bland annat Svensks engagemang för miljön genom naturbilder. Förgänglighetens tema har även visats i utställningen "Måleri" på Konstforum i Norrköping, 2019.
Trots dystrare teman är skaparglädjen den rödaste tråden i konstnärskapet. Svensk har alltid, sedan barnsben, tecknat "för byrålådan". Han sade upp sig från en tjänst som områdeschef inom ett bostadsbolag, för att från 1989 se konsten som sin huvudsyssla.
– Jag vill fortsätta tills jag inte kan längre. Livet blir meningsfullt och det är ett sätt att hantera sin omvärld, säger han.
Samtidigt är han tacksam för andra sysselsättningar som han också haft, innan han blev pensionär. Till exempel jobbade han ett tag inom LSS med "folk med beteendevariationer".
– Det hade jag inte velat vara utan, möjligheten att få betyda något för människor som kanske inte haft samma tur i livet.
Björn Svensk beskriver måleriet som ett "grävande i sig själv" och tycker att vissa beställningsjobb kan vara ett skönt avbrott från det. Som skiv- och bokomslag, och affischen till "Festival of the midnight sun" som han har gjort ihop med Olle Schmidt.
Svensk tycker också om att odla grönsaker och har ett sommarhus i Kinda.
– Till hösten ska vitlöken opp och när jag skördat klart påbörjas arbetet med en ny utställning, förhoppningsvis till 2022, säger han.