Teatern viktigast för filmaktuell Angerborn

Snacka om publiksuccé! Närmare en miljon svenskar har redan sett Niclas Angerborn i rollen som kommissarie Magnusson på bio i ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Samtidigt spelar han nyårsfars för utsålda hus i Linköping.

Niclas Angerborn träffade aldrig huvudrollsinnehavaren i "Hundraåringen", Robert Gustafsson, under sina två inspelningsdagar. "Det närmaste jag kom var att dela loge med hans peruk!"

Niclas Angerborn träffade aldrig huvudrollsinnehavaren i "Hundraåringen", Robert Gustafsson, under sina två inspelningsdagar. "Det närmaste jag kom var att dela loge med hans peruk!"

Foto: Tord Olsson

LINKÖPING2014-01-11 09:00

Han har all anledning att vara lite mallig, men det ligger inte för skådespelaren och komikern Niclas Angerborn. När vi träffas över en kopp te på ett av fiken vid Stora torget påpekar han vänligt att rollen i ”Hundraåringen” är väldigt liten.

– Jag är med i fem korta scener, men det var en jätterolig erfarenhet att vara med i en så stor produktion.

Skådespelarinsatsen genererade även en inbjudan till den stora galapremiären på Rigoletto i Stockholm. Smoking, röd matta, kändisar och hela baletten. Därefter mingel, champagne och kanapéer på Grand hotell.

– Det var storslaget och flott, men inga skandaler alls. Jag blev nästan lite besviken, säger han med ett skratt.

En härlig skröna

Niclas Angerborn är nöjd både med det färdiga resultatet av filmen och sin egen prestation.

– Det är en härlig skröna och jag tycker att regissören Felix Herngren lyckats bra med att föra över värmen och de skruvade karaktärerna från boken trots att han var tvungen att skala bort 90 procent av handlingen.

Inhoppet i filmbranschen gav mersmak och Niclas Angerborn ställer sig gärna framför kameran igen.

– Men jag har mitt hjärta i teatern. Det finns ingenting som slår mötet med publiken. Det är det man längtar efter hela tiden.

Klassens clown

Niclas Angerborns rollkaraktär i ”Hundraåringen” är ganska nedtonad, raka motsatsen till den lätt hysteriske operachefen han spelar i farsen ”Skaffa mig en tenor” på Sagateatern. En föreställning som han också regisserat.

– Jag har jobbat med humor hela mitt liv. Jag upptäckte tidigt att jag hade lätt att få folk att skratta och blev klassens clown.

Nils Poppe var en stor idol under barndomen och efter en föreställning av ”Lilla Helgonet” på Fredriksdalsteatern i Helsingborg fick den unge Niclas en hett efterlängtad autograf.

– Chaplin och Helan & Halvan var också fantastiska. Jag är väldigt förtjust i slapstick, en tidlös fysisk humor som håller än.

Men humor kan också upplevas som provocerande. Något som gör det extra intressant att arbetat med komik, menar han.

– Om man inte skrattar, inte förstår det roliga, då blir man lite kränkt.

Skrattet frigör

En förståelig reaktion, när man formulerar den så här. Men också lite märklig, när det enda man vill är att göra folk glada – och så bli de arga i stället.

– Man få tänka som så, att man aldrig kan tillfredsställa alla. Men man kommer ofta långt med humor. Skrattets frigörande känsla är fantastisk.

Redan som liten bestämde sig Niclas Angerborn för att bli skådespelare.

– Det har alltid varit självklart. Jag spelade amatörteater hela min ungdom hemma i Malmö och 1985 kom jag in på teaterutbildningen på Ingesunds folkhögskola i Arvika.

Först barnteater

Där träffade han blivande hustrun Ingelin och 1989 flyttade paret till Linköping, där de bott sedan dess. Efter några år som busschaufför, personlig assistent, städare och affärsbiträde satsade Niclas Angerborn helt på teater.

– Jag träffade Lasse Olofsson och vi började spela barnteater ihop, berättar han.

Nu tjugo år senare arbetar de fortfarande tillsammans i Teaterexpressen, som spelar och producerar föreställningar i både Linköping och Vadstena.

– Det svåraste har alltid varit att få ihop ekonomin. Det gäller att trolla med knäna för att överleva.

Rik på andra sätt

Men Niclas Angerborn har aldrig ångrat sitt yrkesval.

– Man blir inte rik ekonomiskt, men väl på många andra sätt.

Han betonar också att teatersatsningen kräver stöttning från omgivningen.

– Där har min fru betytt mest, utan konkurrens. Jag hade aldrig kunnat hålla på så här utan hennes stöd.

Närmast väntar en föreställning på Vadstena nya teater. För första gången har Ingelin och Niclas Angerborn skrivit en pjäs tillsammans.

– Jättespännande, vi har premiär i april. Det är ett kammarspel om Ellen Key, eller egentligen en lustfylld hyllning till hennes hushållerska, berättar han.

”Allt bygger på glädje”

Yrkesstoltheten och kärleken till skådespeleriet går inte att ta miste på. Det spelar ingen roll om det handlar om barnteater, fars på hemmaplan eller ”Hundraåringen”.

– Jag vill fortsätta så här resten av min livstid, i alla fall så länge jag orkar och tycker det är roligt. Allt bygger på glädje.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!