44-åriga Laila Villebeck har sin studio på Garnisonsvägen i Linköping.
Hon möter upp i den ljusa källarlokalen där väggarna är tapetserade med bilder på bäbisar och barn.
Men mer än så.
Här finns mängder med diplom, medaljer och glasplaketter som berättar om den ena utmärkelsen efter den andra.
De senaste – tre SM-guld från i år där hon vann i följande klasser: Baby, digital illustration och kreativt porträtt.
Dessutom, ett silver i klassen barn.
– Ja, det är faktiskt lite svårt att ta in, säger Villebeck när hon ombeds beskriva känslan som infann sig hos henne efter tävlingen.
Nu var det inte första gången som hon kammade hem guldmedaljer från SM.
2015 tog hon titel nummer ett.
2017 var det dags igen.
Bägge gångerna som bästa porträttfotograf.
Men framgångarna stannar inte där.
Den stora samlingen av diplom har utökats med färska intyg om att hon erhållit mästarbrev och gesällbrev från Hantverkarnas riksorganisation.
– Jag är otroligt stolt, såklart. Det är ett kvitto på att det jag åstadkommer i studion håller kvalité.
Tack vare de tre senaste SM-gulden har Laila Villebeck kvalificerat sig till fotograflandslaget som ska tävla i VM nästa år, i klassen illustration digital art, såväl i lag som individuellt.
– Hur spännande som helst. Det blir en härlig utmaning.
Villebeck har specialiserat sig på spädbarnsfotografering där favoritmotiven är knyten mellan en och tre veckor gamla.
– Små mjuka och underbara varelser som blir alldeles fantastiska på bild, säger hon och gör en koppling till den utbildning hon skaffade sig innan hon bytte spår och valde en karriär som yrkesfotograf:
– Jag har doktorerat i molekylär bioteknik och ser nyfödda som en slags hyllning till livet.
– Det är alldeles fantastiskt hur ett barn blir till och hur snabbt nytillskottet utvecklas. Allting sker i rasande fart de första månaderna.
Att Laila Villebeck ställde sig bakom en kamera istället för att fortsätta inom den akademiska världen tillskriver hon längtan efter att skapa och kunna ge utlopp för de kreativa känslor hon bär inom sig.
– Det ger mig så otroligt mycket, säger hon och förklarar att hon inte någon gång ångrat vägvalet.
Att fortsätta tävla ser den prisade fotografen som självklart.
– Det är en slags extra krydda i tillvaron, plus att det håller passionen vid liv.