Varför kan inte Britta, som är en ung tjej och har tre mycket bra album i ryggen, attrahera en så pass stor publik att det åtminstone blir ekonomiskt försvarbart att genomföra spelningen? Hennes senaste skiva "Current affair medium rare" kom för någon månad sedan och fick bra kritik (tre "C" i Corren). I en studentstad som Linköping borde det egentligen vara en baggis att få till en sådan spelning. Men tydligen inte. Sagateatern är en liten, intim, lokal, något som passar en artist som Britta perfekt.
Spelar priset in? Biljetterna kostade 185 kronor, inte överdrivet mycket även om jag vet att CSN-pengar inte räcker så särskilt långt. Men det finns även andra i Brittas publik som har heltidsjobb och därmed kan spontangå på en konsert i den prisklassen lite när som. Kanske är det tiden som inte finns där? Kanske hinner man inte avvara en torsdag för all tvätt och disk som hopar sig?
Ett annat exempel är Jazz- och bluesfestivalen som hade ett välkommet trendavbrott i besökarantalet på festivalen förra helgen. 2 000 sålda biljetter är naturligtvis positivt, men som festivalgeneral Leif Bengtsson också säger till Corren, kommer de nog att behöva ta pengar från den kommunala förlustgarantin på maximalt 400 000 kronor. Det skulle kunna betyda att de återigen inte har så mycket att röra sig med till nästa års festival.
Är kultur och musik någonting som det idag "offras" tid och pengar på? Vi på Corren upplever att kulturevenemangen i Linköping och Östergötland blir bara fler och fler. Kanske finns det inte ett underlag för alla?
Jag själv lägger gladeligen 100 spänn i månaden på att få kunna ha reklamfri Spotify i både dator, tv och telefon. För mig är det någonting oslagbart. Men å andra sidan tyckte jag att det var i saftigaste laget att betala över 600 spänn i somras när "Forever young"-festivalen gästade Bergs slussar. Lägg därtill något ät- och drickbart och jag och min sambo var uppe i närmare 1 600 spänn för en kväll. Hade vi hellre lagt de pengarna på en god middag för oss båda istället för en fisljummen öl i plastmugg och en svettig burgare i ett trångt partytält? Kanske, kanske inte, men musik live är ändå oslagbart och någonting levande. Och just därför kan jag inte för mitt liv greppa att inte mer än 20 personer ville se Britta Persson i torsdags.