Vi hoppas att den ska kunna guida er till att hitta en favorit bland alla artisterna men också att lära känna dem lite bättre.
Vad har vi att se fram mot från själva tävlingen på lördag kväll?
Efter att ha varit och tittat på ett par repetitioner och dessutom hört alla låtar på förhand finns det en person som inte helt oväntat sticker ut. Naturligtvis pratar jag om Eric Saade.
Lillkillen från Helsingborg, som åtminstone inte fanns på min radar för än efter förra årets Melodifestival, är i princip det enda som den samlade presskåren pratar om och vill prata med.
Saades bidrag, "Popular", ligger inte ljusår från "Manboy" och kommer med allra största säkerhet få samma genomslag hos småbarnsfamiljer och radiolyssnare som förra året. Det är ett snyggt framträdande som avslutas med (åtminstone under repetitionerna) flygande glaskross.
Kanske, kanske kan Eric Saade vara det som krävs för att Sverige återigen ska lyckas någorlunda i den stora Europatävlingen så småningom.
De övriga då? Ja, utan att ha sett några färdiga scennummer (läs mer om det i lördagens Corren då vi betygsätter och rankar bidragen efter första genrepet) känns för min egen del Sara Varga som en skön liten outsider. Hon har en liten Lisa Ekdahl-känsla över sitt tilltal i låten "Spring för livet". Låten i sig handlar om misshandel i relationer och känns som någonting viktigt och rätt att ta upp. Hjärta och smärta brukar annars kanske vara ett signum för en schlagerlåt, men knappast på detta viset.
Min personliga flopp?
Simon Forsberg och "Tid att andas". En konstig blandning mellan "Det susar i säven" och ett sämre musiknummer ur Disneys "Aladdin".