Här är bakgrunden: När konststriden kring "Mannen och hans genius" på Raoul Wallenbergs plats blossade upp och den lilla, fina dammen räddades (tack för det!) började jag fundera mer på de här kvarteren. Här finns ju ett vackert, grönt kulturstråk från järnvägsstationen till slottet, domkyrkan och biblioteket. Och kommunens ambitiösa parkprogram känner vi ju väl till.
Men att det redan finns en hel del skulpturer längs vägen, visste vi kanske bara lite vagt. "Metamorfos" i Järnvägsparken har väl ingen missat, inte heller Tage Danielsson i korsningen Vasavägen-Östgötagatan.
Kommunalrådet Muharrem Demirok (C) råkade ju häva ur sig att ingen lagt märke till "Mannen och hans genius" innan "Vinterljus" lyste upp den. Han fick genast mothugg på Correns insändarsida.
Han hade förstås fel, massor av folk har skådat skulpturen i sex decennier, men han hade också rätt.
Många offentliga konstverk bara står där utan att vi riktigt lägger märke till dem. Alldeles för ofta saknar de också skyltar med information om självklara saker som verkets och konstnärens namn.
I går gick jag här och spanade i vårsolen. Startade vid länsmuseets damm, gick sedan runt biblioteket, Konsert & kongress, Östergötlands museum och längs Vasavägen ner till stationen.
En angenäm promenad på alla sätt, med byggnader från olika epoker och en rad konstverk.
Jag antecknade dem ett och ett och när jag räknade blev jag förvånad själv.
10 hade jag trott. Lätt. Men 22! Nej, inte ens jag hade insett att det finns så många på detta lilla område. Kanske har jag också missat några, hela domkyrkan är ju som ett magnifikt konstverk i sig. Hur som helst är det värsta skulpturparken som bara står och väntar. Gör nåt av det!
Så här är mitt förslag:
1. Ljussätt konsten, upp med informationsplattor (skamligt dåligt i dag), se över skymmande växtlighet, lyft fram på alla sätt. Ordna guide- turer (förslag till duktiga Linköpings guideklubb), samarbeta med kommunens och länsmuseets konstansvariga, konstföreningar osv.
2. Köp på sikt in fler skulpturer, av samtida konstnärer, gör stråket känt som en skulpturpark. Gärna i ett samarbete med kommunen, länsmuseet, privata fastighetsägare, stans konst-närer och konstföreningar.
Varför? För att konsten får igång våra fötter, våra blickar, våra tankar, våra hjärtan och samtalen människor emellan.
ÅSA CHRISTOFFERSSON
* * *
Vad tycker du? Mejla gärna inlägg till asa.christoffersson@corren.se. Max 2 500 tecken.