"Grannarna Gina och Angelo var i 80-årsåldern och varje dag bjöd de in oss till sitt kök för att dricka ett glas limoncello efter maten. När påsken kom bjöds vi in till att delta i de lokala traditionerna och Gina kom över med en plåt nybakade cassatelle al forno, en lokal påskbakelse."
På ett teoretiskt plan tycker jag att den svenska vårvintern är bra. Februari och mars härdar en, gör att man inte tar livet för givet och får en att uppskatta de varma månaderna på ett sätt som folk på sydligare breddgrader kanske inte gör. Men, etik och moral går inte alltid hand i hand. För helt ärligt, vem älskar dessa månader vid våra breddgrader? Det hade varit en sak om vi hade bott i Norrland och kunde njuta av en vit vinter, men nu bor vi på en plats där vårvintern inte betyder solsken i skidbacken utan skitblöt på bensinmacken.
Var ska vi vara?
Så, jag och min fru började fundera på om det vore möjligt att åka i väg i samband med föräldraledigheten. Till solen, till värmen och liksom hoppa över den värsta vätan och mörkret. Vi tog fram en Europakarta och kikade på vilka platser som skulle kunna vara möjliga. Vi behövde komma en bra bit söderut, för alla som varit i typ Paris eller Milano i februari vet att det inte nödvändigtvis behöver vara så mycket bättre väder än hemma. Så, vi pratade om Portugal, Spanien, Italien och kanske Grekland. Alla är förstås vettiga alternativ, men Italien hörni, det är något magiskt med detta land. Maten, solen, städerna och naturen. Sicilien är ju den sydligaste delen av Europa, det borde väl vara varmast? Ja, vi väljer Sicilien. Men hur ska vi kunna få det att gå ihop ekonomiskt? Vi har ju inga större besparingar som vi kunde ta av.
Okej, här kommer lite siffror från Försäkringskassan:
Hur man hittar boende
Vi började med att fixa boendet. Vi började med att leta boende via Idealista (ett sorts Hemnet för både försäljningar och uthyrning) och i olika Facebook-grupper, men det var krångligt och svårt att hitta rätt. Till sist knäckte vi nöten - prisförfrågningar på Airbnb. Airbnb var otvivelaktigt den mest tillgängliga hemsidan, där fanns lägenheter och hus från hela världen och det var (relativt) tydligt vad man fick. Men priset, mama mia, när man sökte på bostäder kostade det allt som oftast 30-40 000 kronor för en månad. Detta då de flesta hyr ut någon eller några dagar i taget. När vi kände att vi hade uttömt de övriga alternativen så chansade vi med att skriva till Airbnb-värdarna:
"Hej! Vi är en svensk familj som vill bo i den här staden och ditt boende ser verkligen perfekt ut. Problemet är att vår maxbudget är €1000 per månad. Skulle du kunna tänka dig att gå med på det?"
Nästan alla sa ja. För dem innebar det trygg uthyrning under lågsäsong – för oss innebar det att resan blev möjlig.
Nu fanns det många vägar man kunde gå. Skulle vi bo på landet? Skulle vi bo i stan? Det blev en mellanväg - en småstad. Vår dröm var nämligen att kunna gå och köpa bröd och åka på grönsaksmarknad, kanske till och med bli stammis på något litet lokalt café. Till slut föll vi för ett gulligt litet townhouse. Jag vet, det låter fancy men det fanns helt klart andra boenden som var både dyrare och såg mer pittoreska ut. Nej, som småbarnsförälder behöver boende framför allt vara praktiskt. I och med att vi skulle bo en längre period visste vi att boendet behövde ha liknande bekvämligheter som vi hade hemma. Rent ekonomiskt funkar det inte att äta ute tre gånger om dagen i fyra månader så vi behövde ett fullt utrustat kök. Många boenden hade typ spiraltrappor eller loft utan staket och dessa gick förstås också bort med tanke på barnens liv och ve.
Modica ligger på sydöstra Sicilien. Staden är känt för den vackra arkitekturen och den speciella chokladen (cioccolato di Modica) vars recept sett likadant ut i hundratals år.
Resan ner till Sicilien
När allt var bokat tryckte vi in våra två barn (5 år respektive 6 månader) och hunden Stella i bilen, fyllde den med välling, havregryn och svenskt kaffe, och rullade ut från ett gråmulet Februarisverige. Visst, vi hade kanske kunnat flyga och hyrt en bil på plats men av lite olika anledningar (läs: frakta hem olivolja och vin) valde vi att köra själva. Resan ner blev också ett härligt äventyr för vår lilla familj. I och med att vårt minsta barn bara var sex månader då bestämde vi oss för att ta det lugnt; hela resan ner till den europeiska sydspetsen gjorde vi på tio dagar.
Men jag ska vara ärlig med att vi hade en hel del tvivel - hur skulle det gå med allt? Skulle det här äventyret ta mer energi än vad det gav? Vi hamnade i Modica, en otroligt vacker men ganska okänd stad på Siciliens sydöstkust. Vi valde Modica för att staden var stor nog för att erbjuda många restauranger, traditioner och mycket att upptäcka. Samtidigt var den liten nog för att bli personlig. Vi blev liksom bekanta med bagaren, frukthandlaren, veterinären och till slut fick vi även några vänner för livet. Dessutom låg Modica i ett litet distrikt med andra städer i ungefär samma storlek, vilket gjorde att vi några gånger i veckan kunde ta vår nedbaxade bil och utforska området. Vår hyresvärd tog med oss för att plocka vildsparris som vi tillsammans gjorde en god pasta av och han introducerade oss till några jämnåriga lantbrukare som blev våra kompisar. Grannarna Gina och Angelo var i 80-årsåldern och varje dag bjöd de in oss till sitt kök för att dricka ett glas limoncello efter maten. När påsken kom bjöds vi in till att delta i de lokala traditionerna och Gina kom över med en plåt nybakade cassatelle al forno, en lokal påskbakelse.
14-åriga hunden Stella åkte med i bilen ner till Sicilien. Hon trivdes (också) med det behagliga vårklimatet.
Det var inget spektakulärt liv egentligen, för det går liksom inte att leva som att man är på semester i fyra månader. Dessutom var fest och vin nätterna igenom inte tänkbart i och med att vi hade ett spädbarn med oss. Dagarna gick egentligen mest ut på att leta efter lekparker för att hålla 5-åringen stimulerad, eller att testa lokala delikatesser, eller att upptäcka nya städer och stränder. En enkel vacker vardag som vi njöt av. Det skadade inte heller när vännerna i Sverige berättade om ännu ett snöfall i april och ett regnigt maj. De fyra månaderna visade sig gå snabbt och när vi packade ihop bilen för hemfärd kunde hela familjen konstaterade att vi utan problem hade kunnat stanna i fyra månader till.
Vi blev vänner med de jämnåriga lantbrukarna Roberto och Guliana. Vi åt ofta söndagsmiddag med dem och några gånger i veckan åkte vi till deras odling och köpte grönsaker.
Slutnota - vad kostade det?
För fyra månaders hyra av lägenhet betalade vi drygt 40 000 kronor. Vi hade kunnat pressa ner denna kostnad genom att hyra något ännu billigare eller genom att hyra ut vårt egna boende här hemma i Sverige. Resekostnaden dit och hem landade på cirka 15 000 kronor. Trots att vi åt ute oftare än här hemma så var våra vardag inte dyrare än den vi hade i Sverige. Slutnotan hamnade alltså på 55 000 kronor, vilket förstås är mycket pengar men något som vi dels hade råd med och dels tyckte var värt pengarna.
Nu är dock sötebrödsdagarna över. Min dotter har börjat förskoleklass vilket stänger möjligheten till sådana här långa resor. Tyvärr. Föräldraledigheten är en unik tid i livet på flera olika plan och att åka iväg så här är en möjlighet som är svår att få till senare. Våren på Sicilien gav oss en möjlighet att släppa de vardagliga kraven och i slutändan förde den oss närmare varandra som familj. Det är en vår vi alltid komma bära med oss.