Hur uppstod kontakten?
- Vi lärde känna varandra genom Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade (Rav), där vi båda valdes in i styrelsen i våras. Det uppstod en vänskap och ett förtroende och Carina undrade om jag ville hjälpa henne att skriva. Hon är dyslektiker och behöver hjälp med språket. Jag är själv med i Rav eftersom en nära vän till mig mördades när vi var 18.
Vad är bokens syfte?
- Att väcka debatt om brottsoffers och målsägandes status i samhället. Visa att det inte bara är en kamp när man får dödsbeskedet, under polisförhör och rättegång, utan att den även fortsätter efteråt. När tidningarna slutar skriva, när man som sjukskriven ska kontakta Försäkringskassan, när man ska få ut sitt skadestånd. Carinas tanke är att belysa det här och hjälpa poliser, jurister, journalister, människor inom psykologområdet och andra som möter målsägarna.
Vad har arbetet inneburit för dig personligen?
- Bitvis var det otroligt jobbigt, bland annat när jag besökte Stjärnsund, där allt utspelade sig. Samtidigt kunde jag stänga av lite och se det som ett jobb, blockera känslorna. Det är jobbigare nu när boken är färdig. Nu ser jag bara den här lilla tioåriga flickan som inte finns längre.
GUSTAV BORG
Corren återkommer med ett långt reportage om Carina Höglund och boken i vår lördagsbilaga Paus 21 november.