Sophie Zelmani känner i hela kroppen när en ny låt är på väg. Då far hon ner till Skåne och Lars Halapi. I hans studio finns det lugn som krävs.
– Där får jag sitta i fred tills han kommer och frågar: har du något? säger sångerskan
– De flesta skapande musiker behöver någon form av bubbla där man kan vara ostörd. Ett par bra mickar och dito hörlurar räcker för att väcka upp lusten att skapa, förklarar Lars Halapi.
Det är 12 juli 2014, morgonen efter framträdandet på Västerviks visfestival. Sophie Zelmanis viskande röst och skygga scenpersonlighet tystade den kräsna vispubliken medan Lars Halapis gitarrsolon fick facklorna i Stegeholms slottsruin att flämta.
Vi äter hotellfrukost. Kontrasten kunde inte vara större. Två egensinniga, verserade musiker, som tänker högt kring skapandets villkor, dränks i barnskrik och föräldraförmaningar. Men Zelmani/Halapi låter sig inte rubbas.
– Var var vi? Javisst ja. Bubblan!
Första steget i duons låtskrivarprocess tar alltid Sophie Zelmani. När hon har fått fram en snygg melodislinga eller en hållbar rymisk fras är det dags för Lars Halapi att ta vid.
– Då har jag inledningen till låten klar och vilken stämning den ska spegla.
”By your side” utspelar sig på en kyrkogård och är en av Lasses favoriter från nya albumet:
”I want you and you want me/but we’ve already gone to history”
Texten öppnar för egna tolkningar och det är som det ska vara, säger Sophie.
– Sedan leker Lasse och jag med ackorden ett slag. Vi följer våra infall, prövar alla möjligheter, fortsätter hon och Lasse tar vid:
– Det går att likna vid pingpong. När vi till sist har en tydlig idé spelar vi in en demo. Jag vill få fram konsertkänslan. Är allt okej så stannar vi där. Att sätta en låt kan ta allt ifrån en timme till flera veckor, säger han.
Vad väcker lust att skapa?
– För mig är det nästan alltid en händelse, som ett samtal eller ett brev. Jag tycker om att ta långa promenader längs vattnet, utmed kajerna. Jag har hört att det är bra för kreativiteten, men jag vet inte. De bästa idéerna kommer till mig när jag sitter still, hävdar Sophie Zelmani .
– Förr var det alltid musik som fick igång mig, helst musik i andra genrer än vad jag själv rör mig i. Hörde nyligen rapparen Dr Dre. Helt makalöst! Tänk om man kunde föra över någon av de musikaliska idéerna till oss, funderar Lars Halapi.
– Men att vistas i en rasande grann höstskog kan också trigga igång mig. Eller kanske en riktigt bra film?
Har ni rykt ihop på allvar i studion?
– Ja, hur var det? Klickade det på direkten mellan oss, eller slogs vi? frågar Sophie och skrattar högt.
Hur vet ni säkert när en låt är en hit?
– Säkert vet man ju aldrig, men visst känner man starkt att man har något som puttrar i grytan, som folk kommer att gilla. På den här plattan har vi fina stråkmusiker och en damkör, det är förstås maffigt, säger Lars Halapi.
Han har producerat, arrangerat, och spelat på samtliga Sophie Zelmanis album. Ända från mitten av 90-talet. Det självbetitlade debutalbumet blev en stor succé, även utomlands. Duon har sålt över miljonen album, vilket är ofattbart mycket med svenska mått mätt.
Det är ingen djärv gissning att det är Sophie Zelmanis visksång som får kritiker och publik att falla ner på knä. Men också förmågan att skapa en stämning som bär låten rätt igenom. Som titellåten från nya albumet är ett gott exempel på:
”I’ve followed everyone/everyone/who held a fire/ who was a master of desire/
I’ve followed everyone.”
Det var först i slutet på 1900-talet som Sophie Zelmani hittade sin röst.
– Jag började sjunga i ett lägre register. Liksom hittade min plats i den där bubblan vi talade om nyss. Lars Halapi tror för sin del att det finns en massa musik man lyssnat på när man var ung, och som lever kvar i kroppen.
– Det styr på ett omedvetet sätt hur man associerar och är som om en utbildning man kan luta sig mot utan att ens tänka på varifrån alla dessa associationer kommer.
Sophie Zelmani med band spelar i kväll i Linköping Konsert & kongress. Konserten börjar kl 19.