Det är mycket Beppe just nu. Svante Thuresson var nyss i Motala och Linköping med sin föreställning "Svante möter Beppe Wolgers" och Vadstena Nya Teater har låtit honom återuppstå i föreställningen "När framtiden var vår!". Och nu blir han huvudperson i höstens kaférevy på Teaterns hus i Linköping. Hur gick det till?
– Det blir så ibland, säger Håkan Bäck som leder arbetet.
– Vi pratade om att göra något om Owe Thörnqvist och då var det någon som nämnde Beppe, och då tyckte vi att det vore spännande. Det är roligt för mig som skriver manus att grotta ner mig i ett artistliv och ta reda på mer.
Beppes samlade verk visade sig vara en guldgruva.
– Beppe är ju mest känd som godnattfarbror på tv, men han gjorde så mycket mer. Han var en allkonstnär, precis som Tage Danielsson, fortsätter Håkan Bäck.
För oss som var barn på 60- och 70-talet var Beppe Wolgers närvarande överallt. Han spelade Pippis Långstrumps pappa i filmerna, han hade sin "Godnattstund" med dockorna på tv och gjorde den svenska rösten till Baloo i Walt Disneys "Djungelboken". Och han gjorde barnfilmen "Dunderklumpen" där Per Åhlins tecknade figurer interagerade med Beppe och den jämtländska naturen.
– Sedan fick han kicken från Sveriges television för att han var för kommersiell. De tyckte inte om att det såldes Dunderklumpendockor, berättar Håkan Bäck.
Men Beppes karriär började som poet innan han kom in i revysvängen och samarbetade med Povel Ramel. Hans mest levande arv är de många sångtexterna han skrev, ofta svenska versioner av amerikanska hits. Till exempel förvandlade han "Walking my baby back home" till "Sakta vi gå genom stan", odödliggjord i Monica Zetterlunds tolkning.
Sångerna spelar förstås en viktig roll i revyn.
– Det är inte de lättaste låtarna, säger Nathalie Hjertstedt medan hon fixar till sin 50-talsfrisyr framför en spegel.
– Och den jag ska sjunga har kallats för "Sveriges sämsta"!
Sången heter "En gång i Stockholm" och fick noll poäng i Eurovisionfinalen 1963. Alla som hört den vet att den borde vara känd som "Sveriges bästa".
På söndag är det premiär. Det nostalgiska temat brukar gå hem bland den lite äldre publiken. När tidningen hälsar på i Teaterns hus, även känd som Globenteatern, håller den lilla ensemblen på att repetera. Joakim Gustavsson byter om till t-shirt och Efraim Långstrumps kaptensmössa – och plötsligt står Beppe där.
