– Men jag har i princip inte varit här på tjugo år. Jag minns hur jag brukade stå vid telefonkiosken på torget. Den är inte kvar, säger Maria Nordin som nu bor i Stockholm.
På de vita väggarna i Passagen hänger hennes tavlor i akvarell. Stora och realistiska bilder på människor. Tittar man noga så ser man att de olika kroppsdelarna inte alltid ser ut att stämma överens med varandra. Det beror på att bilderna byggs upp av ett antal foton på olika personer som sedan blir en gemensam kropp. Att de är målade i akvarell beror på att Nordin under sitt andra år på konsthögskolan blev överkänslig mot oljefärg.
– Det var jobbigt såklart. Jag blev förkyld och svullen i halsen varje dag. Jag testade då andra uttrycksformer som film och foto men återkom hela tiden till måleriet. Tanken har varit att jag ska kunna måla precis så som jag skulle målat med olja.
Det är enklare sagt än gjort. Akvarell kräver ett helt annat tillvägagångssätt och är mindre förlåtande.
–Jag kasserar säkert hälften av allt jag påbörjar. Många av mina målningar har dolda halvdana försök på baksidan.
Namnet på utställningen är passande då det är just mötet mellan verk och betraktare som Nordin vill uppnå.
– Det är därför de är så stora. Jag kan inte göra små verk, då är det vad som händer inom ramen som är grejen. Jag vill att grejen ska vara det som händer i rummet. Det skulle vara toppen om någon kände ett samspel, att det händer någonting.
Utställningen pågår till 19 mars.