I början av 2000-talet gjorde Kajsa Grytt en "Johnny Cash". Hon reste runt och upptrÀdde pÄ kvinnofÀngelser, pratade med fÄngarna och lÀt dem dela med sig av sina historier.
En av kvinnorna lÀmnade över en dikt, fylld av frustration och uppgivenhet, som hennes son skickat till henne. En av stroferna löd:
"Vad har jag gjort för att kÀnna denna kÀrlek
Till henne som inte ens gav mig en blick
Varför kÀnns sorgen jag bÀr sÄ förjÀvlig
Jag bad till Gud för en mor jag aldrig fick"
â Det var en dikt jag hade skrivit och skickat till min mamma. Jag var 15â16 Ă„r dĂ„, tror jag. Mamma Ă„kte in och ut i fĂ€ngelse. Hon hade missbruksproblem. SĂ„ en stor del av min barndom var mycket brev, berĂ€ttar 36-Ă„rige Jim Blomqvist frĂ„n Linköping.
Kajsa Grytt blev starkt berörd, bÄde av den förtvivlade tonÄringens dikt och av att hans mamma delade med sig av den.
â SĂ„ starkt och modigt av henne att vĂ„ga lĂ€mna ut skammen och smĂ€rtan pĂ„ det sĂ€ttet. Och hon sa ocksĂ„ att brevet hade blivit en vĂ€ndpunkt för henne, sĂ€ger Kajsa Grytt.
Allt resulterade i lÄten "Vad har jag gjort". Jims dikt utgör versen (sjungs av Johan Borgert) och Kajsa ger honom svar i refrÀngen som avslutas med:
"Hon vet vad hon har gjort
Och hon har lÀst det hÀr brevet
Hon tar sitt straff dÀrinne
Men du mÄste vÀlja livet"
Grytt bad Jim Blomqvist om lov innan hon 2006 gav ut lÄten.
â Det Ă€r givetvis en Ă€ra att fĂ„ en dikt tonsatt av en musiker men om det inte varit nĂ„gon som jag gillat hade det nog inte varit aktuellt, sĂ€ger Jim Blomqvist.
Men just Kajsa Grytt var en artist han hade koll pÄ.
â Jag var vĂ€l bekant med henne genom bĂ„de Tant Strul och hennes soloskiva "Ăr vi Ă€r pĂ„ vĂ€g hem" som jag tyckte var vĂ€ldigt bra. Hon har litterĂ€ra kvalitĂ©er som fĂ„ andra rockmusiker.
För Kajsa Grytt har lÄten betytt mycket. Samlingsalbumet frÄn 2014 döptes ocksÄ till "Vad har jag gjort".
â Det Ă€r en av mina bĂ€sta lĂ„tar. Och den Ă€r i all sin enkelhet, den bestĂ„r ju bara av tvĂ„ ackord, helt fantastisk att spela live.
Jim följde Kajsa Grytts uppmaning i lÄten. Han "valde livet", tog en magisterexamen i litteraturvetenskap, jobbar nu som resurs för autistiska barn pÄ KÀrna skola och har bildat familj.
Relationen med mamma Àr ocksÄ en helt annan Àn för 20 Är sedan.
â Det har gĂ„tt bra för henne. Hon Ă€r drogfri, skötsam och vĂ€rldens bĂ€sta farmor.
Det faktum att Jim lÀnge kÀnde sig osÀker pÄ att mamman skulle kunna infria sitt löfte om ett drogfritt liv gjorde att han valt att inte prata sÄ mycket om lÄten.
â Det var jobbigt att höra den i början. Och jag ska Ă€rligt sĂ€ga att jag inte lyssnar sĂ„ mycket pĂ„ den nu heller. Men nu kĂ€nner jag mig sĂ€ker pĂ„ att det gĂ„r bra för mamma. Jag kan lĂ€gga det hĂ€r bakom mig och dĂ„ kan Ă€ven jag uppskatta lĂ„ten.
Som litteraturvetare Àr Jim Blomqvist inte helt nöjd med tonÄrsdikten.
â Den Ă€r lite banal. Jag vill nog hĂ„lla en viss distans till den. Men det kom ju frĂ„n hjĂ€rtat, det Ă€r det som gör att mĂ„nga uppskattar den. De kan nog kĂ€nna igen sig i den dĂ€r maktlösheten.
"Banal" Àr det sista ordet Kajsa Grytt skulle anvÀnda.
â Att skriva om smĂ€rtsamma saker Ă€r bland det svĂ„raste man kan göra. Men Jims dikt har en sorts kylighet som gör att den aldrig ens Ă€r nĂ€ra att bli pekoral eller översentimental.
PÄ fredag upptrÀder Kajsa Grytt i Linköping. DÄ finns bÄde Jim Blomqvist och hans mamma i publiken.
â Vi har haft sporadisk kontakt genom Ă„ren, frĂ€mst via sociala medier. Det ska bli kul att trĂ€ffas igen, sĂ€ger Kajsa Grytt.