I en liten bok om Afrodite, tillkommen genom Centrum för klassisk mytologi vid Lunds universitet, skildras den grekiska kärleksgudinnan Afrodite.
Denna vackra gudinna skildrad av Sandro Botticello i målningen Venus födelse i Uffizierna i Florens, sätts i boken i relation till såväl Jungfru Maria som den fornnordiska gudinnan Nerthus, som färdades i en vagn dragen av kor.
I skandinaviska gravar från bronsåldern har påträffats vagnar i brons. Eftersom gudinnan var osynlig kunde man bara återge hennes vagn. Nerthus hette på fornnordiska Njärd, som bland annat återfinns i namnet Mjärdevi i Linköping.
Afrodite, den eviga kvinnan, kan spåras ända till Mesopotamien och det är därför inte underligt att en Afroditeskulptur från Ängdalen återfinns i boken. Det är Arne Fälths mästerliga träskulptur, som han kallar för en tvetydig Afroditeskulptur, född i konstnärens undermedvetna som en syntes av den himmelska och sinnliga gudomen. Så möts de två, den klassiskt sköna Afrodite, som föds ur vågorna på ett musselskal och den bastanta och rundhylta Afrodite från Ängdalen.