– Det var när jag insåg att det faktiskt inte fanns någon faktabok om feminism som jag bestämde mig för att fixa det själv, berättar hon på telefon från Stockholm där hon bor sedan länge.
Men hela sin barn- och ungdom tillbringade hon i Linköping, dock under ett annat namn.
– Ha ha, jag har ändrat alla mina namn. De flesta från den tiden känner mig som Jessica Malmenlid. Embla bytte jag till när jag var en ung, arg 15-åring och trött på att det hördes att jag läspade varje gång jag sa mitt förnamn.
– Och när jag gifte mig, lade jag till Sue för att det lät coolt.
Efter skoltiden och många års arbete på Filmstaden flyttade hon till Stockholm och utbildade sig inom reklambranschen. Nu driver hon egen byrå som copywriter och varumärkesstrateg.
– Jag skriver reklamtexter om allt från husvagnar till kaffe och gallerior. Det är roligt att snöa in på ett ämne och det finns alltid något som gör att man går igång.
Men vissa uppdrag ligger henne extra varmt om hjärtat. Nyligen var Embla Sue Panova projektledare för UN Women Sveriges kampanj "Hur pratar du". Korta filmer mot våld som tydliggör det absurda i talesättet "kärlek börjar alltid med bråk".
– Det är jag jättestolt över den och hoppas och tror att det viktiga budskapet verkligen når ut.
Samma sak gäller förstås för den nya boken. "Jakten på jämställdhet – en debattbok om feminism" är utgiven på Vilja förlag, som specialiserat sig på lättlästa böcker för unga vuxna och vuxna. Och Embla Sue Panova har verkligen lagt sig vinn om att inkludera och få alla att känna igen sig.
– Det är ju så viktigt att få fram att alla tjänar på jämställdhet – både kvinnor och män. Mycket handlar om att tydliggöra vad feminism faktiskt stå för, så att man inte skrämmer dem som provoceras av ordet.
Har du alltid varit feminist?– Jag har aldrig varit rädd för ordet, men länge var jag ganska omedveten hur mycket vi påverkas av de strukturer och normer som finns. Jag var drygt 30 år när en kompis väldigt pedagogiskt förklarade det för mig. Man kan nog säga att det var då min feministiska resa började.
– Och det är så jag vill att min bok ska kännas – ett vänligt sätt att slussa in folk i vad feminism är.
Ett av kapitlen i Embla Sue Panovas bok tar upp vardagsfeminism. Där finns ett antal handfasta råd. Det första lyder såhär:
"Även om du inte vill engagera dig politiskt eller kalla dig feminist kan du alltid kämpa för ett mer jämställt samhälle genom att säga ifrån när någon säger eller gör något som är sexistiskt."
– Det kan vara svårt, ofta är det någon som försöker skämta och egentligen inte menar något illa. Men då kan det räcka med att bara ställa frågan "Hur tänkte du nu?". Vi måste öppna ögonen för vad som faktiskt sägs, ofta är det förolämpande för både kvinnor och män. Det är i de små kamperna den stora förändringen börjar.
Vilken är det viktigaste frågan för dig som feminist?– Då måste jag svara det som är mest akut, våld mot kvinnor. Det är ju på liv och död.
Behövs Internationella kvinnodagen?– Ja, tyvärr, som en påminnelse om den ojämlikhet som fortfarande råder. Även om jag skulle önska att varje dag kunde vara full av den insikten.