Det sägs att den svåraste boken för en författare att skriva är den andra. Efter att ha gett ut debutboken låser det sig för många. Men det problemet har den östgötska författaren Lisa Zetterdahl sluppit. Förra året debuterade hon med diktsamlingen "Hästar", för vilken hon blev nominerad till Borås tidnings debutantpris, och nu är hon aktuell med romanen "I det vilda".
Både diktsamlingen och romanen har tagit lång tid att skriva. Hon har jobbat med dem i ungefär tio år, parallellt med brödjobb och plugg. Lisa Zetterdahl prioriterar skrivandet och har hela tiden haft en känsla av att det är det här hon vill satsa på. Men refusering på refusering har ändå fått henne att stundtals tvivla.
– Jag har fått en del fina refuseringar, så jag har väl fått en bekräftelse på att jag är något på spåren, men jag har ändå tänkt "tänk om jag inte lyckas få ihop det, tänk om det inte går, tänk om jag lägger alla de här åren på skrivandet och har ganska kass ekonomi och det jag drömmer om aldrig sker", säger Lisa Zetterdahl.
Efter att hon fött sitt första barn tröttnade hon på att jobba kvällar och helger i bokhandeln och började istället studera biblioteks- och informationsvetenskap på universitetet.
– Jag tänkte att jag kan inte satsa allt på skrivandet om jag aldrig får debutera. Men ganska snart fick jag min diktsamling antagen och ganska strax därpå blev min roman också antagen. Men det var så många år då ingenting hände.
Den roman som hon nu gett ut, “I det vilda”, utspelar sig i ett stillsamt villaområde och består av tre delar. Det börjar som en uppväxtskildring berättad ur tioåriga Esters perspektiv. I den andra delen handlar det om Maria som har dödat och ätit upp sina barn och i den tredje handlar det om en namnlös kvinna som flyttar in till sin nya man och hans barn. På ytan finns det inget samband mellan delarna, men i detaljerna vävs de ihop.
–Jag dras till spegelberättelser. Jag kommer aldrig skriva någon tjock tegelsten som handlar om en enskild persons öde. Jag gillar att jobba med mindre bitar och se hur de kan spegla varandra och kontrastera varandra. Det här pillgörat går jag igång på.
Lisa Zetterdahl dras till barnperspektiv när hon skriver. Både i romanen och diktsamlingen finns ett sådant perspektiv.
– Barndomen är en så laddad tid. Det är första gången man ska vara med om saker och första gången man ska känna olika känslor. Det är jättespännande att skriva om.
I romanens första scen ligger tioåriga Ester på sin klasskompis rum och suger på hennes bröst. Lisa Zetterdahl berättar att det var det första hon visste när hon började skriva på "I det vilda", att hon ville skriva om ett barn som suger på ett annat barns bröst.
– Jag ville skriva om barnets värld och att lämna barnets värld.
Hon har haft vänner som undrat om det inte är pinsamt att skriva om sådant. Det har varit en drivkraft i hennes skrivande, att inte tänka på läsaren och inte väja för det pinsamma.
"I det vilda" gavs ut i slutet av augusti och nu är Lisa Zetterdahl i slutfasen med skrivandet av sin masteruppsats. Hon skriver också på en del andra projekt, men känner ingen stress med att ge ut nästa bok.
– Nu kan jag känna att jag har fått det här alibit. Jag kan andas ut. Nu har jag fått ge ut två böcker och om det tar lite tid till nästa är det helt okej för nu är jag på andra sidan.