Även om Emma AdBåge ch Jujja Wieslander hade träffats tidigare så fann de verkligen varandra under arbetet med bilderboken.
I boken "När jag var stor och du var liten" är perspektivet det yngre syskonets som hela tiden bombarderar en lätt uttråkad storasyster med en massa frågor.
Som; varför är jag inte med på det där fotot? Svaret; du fanns inte då, ger upphov till en rad följdfrågor. Vadå att inte finnas? Inte himlen, eller? Du var väl inte död eller, säger storasyster och skalar sin apelsin.
Texten är skriven av Jujja Wieslander, en av landets mest kända barnboksförfattare, bland annat med böcker om Kråkan och Mamma Mu.
Emma AdBåge är också känd för sina bilderböcker. Hon har alltid jobbat med egna texter och verk, samtidigt som hon också illustrerat andras verk.
Hon har ingen stark relation till böckerna om Kråkan och Mamma Mu. Annat är det med de barnvisor som Jujja Wieslander och hennes man Tomas Wieslander skrev och framförde.
– O ja, de sångerna har jag faktiskt i blodomloppet, säger Emma och låter glad.
Upprinnelsen till boken som nu ligger på bokdiskarna är ett tal som Jujja Wieslander skulle hålla till sin syster på hennes 80-årsdag. Men kalaset fick ställas in. Pandemin förstås. Kvar i en ficka låg en lapp med orden när jag var stor.
Emma AdBåge och Jujja Wieslander upptäckte under sitt samarbete med boken att de delade intresset för växtlighet och fröer.
Att det blev Emma som illustrerade Jujja Wieslanders bok var efter en fråga till Emmas förläggare. Emma och Jujja hade träffats tidigare i samband med en bokmässa. Men under samarbetet med den här boken har vänskapen fördjupats. Det visade sig att de delade intresset för fröer och växtlighet. De har bytt tips och erfarenheter genom flitig brevväxling. Alltså på det analoga sättet som kräver papper, penna, kuvert, frimärken och så en promenad till en postlåda.
När Emma får en text i handen som hon ska illustrera måste hon läsa den flera gånger.
– Det blir som en film i huvudet, eller man kan säga att det pågår ett skissarbete i huvudet.
Hon säger att bilderna i en bok är så mycket mer än någon form av utsmyckning, eftersom varje bild ska säga mer än texten. Där kommer bildberättandet in.
Emma AdBåge, både skriver och tecknar egna böcker och samarbetar med andra. Den här gången har hon samarbetat med Jujja Wieslander om boken Om jag var stor och du var liten.
Flickorna är hos sin mormor eller farmor. Tavlor på väggarna och annat möblemang ger en fingervisning om att de nog inte är hemma hos sig.
– Jag tror att om de hade varit hemma så hade de varit på sina rum kanske och sysslat med sitt. Nu är de hänvisade till varandra och det är då de har tid att hamna i det här samtalet.
Den som tror att bilderböcker för barn måste illustreras i starka färger får tänka om.
– Jag har ofta en jordig och lite dämpad färgskala. Den är jag på samma sätt som min röst är min. Jag återvänder alltid till den, även om jag också använder andra färger beroende på vad som krävs för det jag ska illustrera, säger hon.
Emma är själv lillasyster. Om man nu kan prata i de termerna när man är född 1 minut efter sin tvillingsyster.
– Jag tror absolut att den där minuten har färgat mig. Men i den här boken har jag mest koncentrerat mig på bilden. Inte funderat så mycket på mitt eget syskonskap när jag har arbetat med just den här texten.
Emma AdBåge har gjort sina år som storstadsbo. Numera har hon återvänt till landet. Men hon gillar att resa lika mycket som gillar att återvända till lugnet i hemmet utanför Väderstad.
Just nu håller Emma AdBåge på med något för henne helt nytt. Hon skriver en pjäs. Det är ett beställningsjobb, men mycket mer än så vill hon inte säga.
Att skriva en pjäs har verkligen inneburit att hon klivit ur sin bekvämlighetszon. Nyttigt, men jobbigt konstaterar hon.
– Men jag brukar må bra av lite motstånd. Jag gillar att vidga mina erfarenheter steg för steg. Det är bra för hjärnan.