Familjen Lisbon i Sofia Coppolas debutfilm "Virgin Suicides" (1999).
En kollega till och beundrare av Jonas Hassen Khemiri påpekade att författarens nya “Systrarna” påminner om Sofia Coppolas långfilmsdebut “Virgin Suicides” (1999) i både handling och stämning. Ett antal pojkar berättar historien om de sköna och mystiska systrarna Lisbon i en idyllisk amerikansk småstad på 1970-talet som en efter en tar livet av sig.
– Jag har faktiskt inte sett den filmen, men jag läste Jeffrey Eugenides roman som den bygger på för länge sedan. Jag minns hur den var berättad, men jag kan inte påstå att jag tänkte på den när jag skrev “Systrarna”, säger Jonas Hassen Khemiri.
Nej, historien om Mikkolasystrarna börjar någon helt annanstans, nämligen i Charles Clyde Ebbets fotografi “Lunch atop a Scyscraper” (1932), vitt spritt över hela världen och hängande på en vägg i vart och vartannat hem. Elva jobbare sitter och äter lunch och samtalar skyhögt upp i luften på en järnbalk under ett skyskrapebygge i New York i början av 1930-talet.
– Jag läste en artikel i Hallandsposten om den och att man nu hade identifierat två av dem som svenskar. Så började jag forska lite om den och insåg att alla gjorde anspråk på de här personerna, en del hävdade att de var irländare och andra att de var polacker.
– Och så började de dyka upp i mitt medvetande, de tre systrarna med deras olika distinkta röster och personligheter.
Charles Clyde Ebbets fotografi på jobbarna som äter lunch på en järnbalk på den 69:e våningen under ett skyskrapebygge 1932 har blivit ikonisk. Den femte och sjätte personen från vänster har uppgivits vara hallänningarna Albin Svensson från Välasjö respektive John Johansson i Backagård.
Är det alltid så när du skriver, att dina karaktärer kommer till dig på det viset?
– Det har varit så länge jag kan minnas, även innan jag började skriva. Röster talar till mig när jag ska somna, så kanske det är för alla, men de kommer inte inuti från mig, det är inte mina egna röster, utan andra personer, mer som en slags andar av något slag.
– Det är också därför jag har haft svårt för att inordna mig under något religiöst system, jag har än så länge inte upplevt något andligt sett starkare än de här rösterna och de röster jag möter i litteraturen.
För Jonas Hassen Khemiri har litteraturen och de röster som talar till honom blivit hans andliga liv, ingen av de religiösa traditionerna har än så länge hittat hem i.
Jonas Hassen Khemiri skrev först “Systrarna” på engelska och översatte den sedan till svenska och därefter tillbaka till engelska igen. Det har tagit honom fyra-fem år att slutföra romanen.
– Jag tror det beror på att systrarna talade med mig på engelska och så är det något särskilt med auktoriteten i det engelska språket.
Jas-kraschen i Linköping och en vandring i Ödeshög är händelser som binder Östergötland till Jonas Hassen Khemiris över 700 sidor stora berättelse om dagens Sverige.
“Systrarna” handlar om hur de tre systrarna Ina, Evelyn och Anastasia flyttar till Jonas kvarter. De är mystiska, de talar engelska med varandra fast de är svenskfödda. Under 30 år flätas Jonas och de tre systrarnas liv samman samtidigt som han försöker nysta i gåtan kring dem. Det blir en rik och storslagen berättelse om dagens Sverige på ett sätt som gör att alla kan hitta sina referenspunkter i den. För min egen del är det sådant som datorn Commodore 64, rapparen Ice-T, vänstertänkarna Edward Said och Michael Walzer, den postmodernistiske författaren Paul Auster (som alla grabbar skulle läsa i början av 2000-talet) samt kaféet Muggen på Södermalm och restaurangen Tranan i Vasastaden i Stockholm som är hållpunkter i mitt eget liv. Jas-kraschen i Linköping 1989 och en vandring i Ödeshög binder “Systrarna” till Östergötland.
– Det här är den svenskaste boken jag skrivit. Det finns en officiell berättelse om Sverige, hur det ska vara och vilka som passar in, och så skriver jag en helt annan historia, där andra får plats och blir hörda.
Jonas Hassen Khemiri bor nu med sin familj i Brooklyn i New York där han undervisar i kreativt skrivande vid New York University.
Sedan två år tillbaka bor Jonas Hassen Khemiri med sin familj i Brooklyn i New York. Ett amerikanskt biblioteksstipendium har fört honom dit där han arbetat med “Systrarna” i New York Public Library och nu också undervisar i kreativt skrivande på det prestigefyllda New York University.
– Man behöver också komma i väg från Sverige för att få perspektiv på landet och förstå det. Sverige har också historiskt varit ett öppet samhälle, författare som August Strindberg och Selma Lagerlöf reste för att få andra intryck, så är det att vara ett litet perifiert land i den stora världen.
– Man påminns om skillnaderna. Nyligen fick jag en chock när jag skulle betala 23 000 kronor i årsavgift för min sons fotbollsträning i New York och då påmindes jag om hur jag i Sverige satt och muttrade över att betala 1 300 kronor för samma sak.
"Systrarna" skrev Jonas Hassen Khemiri först på engelska och översatte sedan texten till svenska för att sedan skriva över 700 sidor på engelska igen. Det tog honom fyra-fem år att slutföra romanen.
För 20 år sedan romandebuterade Jonas Hassen Khemiri med succén och den moderna klassikern “Ett öga rött” som berättade en ny historia om Sverige. Den sålde i hela 200 000 exemplar och blev sedan både teaterpjäs och en film i Daniel Wallentins händer.
Med svensk-tunisisk bakgrund skrev stockholmaren Jonas Hassen Khemiri en flödande direkt prosa av förortssvenska som blandades med dialoger på arabiska och grammatisk korrekt svenska. Vi får följa Halim som flyttar från betongförorten Skärholmen till Södermalm med sin pappa efter att hans mamma dött. Pappan gör allt för att sonen ska bli “svensk”, men själv identifierar Halim sig som “revolutionsblatte” och “tankesultan” som gör motstånd och ser igenom svenskarnas identitetsutplånande “integrationsplan”.
I sina romaner har Jonas Hassen Khemiri framgångsrikt skildrat ett nytt, mångsidigt Sverige.
Sedan dess har Jonas Hassen Khemiri skrivit ytterligare sex romaner som just utforskat hur Sverige förändras i en globaliserad värld med stor migration där helt nya identiteter uppstår i takt med människors möten och förgreningar. Det är också själva mysteriet i “Systrarna”, hur det kommer sig att tre flickor med finskt efternamn talar engelska med varandra och dessutom tycks ha tunisiskt påbrå.
Du visar oss hur våra identiteter i den här tiden är mer instabila och flytande än vad vi kanske vill kännas vid?
– Absolut, det finns något mänskligt i att vilja få ordning på tillvaron, att dela in världen i “svart och vitt”, “rätt och fel”.
Hur mycket av dig själv finner vi i dina romaner?
– Jag skulle ljuga om jag sa att sådant som händer i romanerna inte har inträffat i mitt eget liv. Det finns några urbilder från mitt liv, händelser som påverkat mig, som jag hela tiden återvänder till och försöker förstå och det återkommer i olika skepnader i mina böcker.
– Författar-Jonas är inte en separat del av mig själv, så som tennis-Jonas eller basket-Jonas har varit. Litteraturen befinner sig någonstans mellan det verkliga och fantasin, berättelser som den om de tre systrarna Mikkola är något sådant.
Jonas Hassen Khemiri slog igenom stort för 20 år sedan med debutromanen "Ett öga rött". Nu är han aktuell med den nya boken "Systrarna".
För Jonas Hassen Khemiri blir hans karaktärer fullt levande i denna litteraturs dimension. När han skrev “Systrarna” var han starkt influerad av Toni Morrison och Leo Tolstoj.
– Tolstoj har förmågan att älska alla sina karaktärer, oavsett vilka de är. Det kräver väldig mycket också av en författare, Tolstoj klarade definitivt inte av att älska alla människor i sitt eget liv.
Strävar du efter det? Att älska alla dina karaktärer?
– Ja, man försöker väl eftersträva det som ens förebilder gör. Ens karaktärer gör också motstånd ifall man försöker göra dem till något de inte är. I början när jag skrev hade jag idén att jag skulle ge de tre systrarna olika superkrafter, men de invände och frågade mig ifall de inte dög som de själva är, och det gör de förstås.
– Romanfigurer har en förmåga att komma till liv på ett vis som jag aldrig upplevt när jag sett på film eller ens teater, som jag ju också älskar och skrivit för. I ”Systrarna” har jag valt att lyssna på och behålla alla röster, det är därför den blivit så omfångsrik, tidigare har jag ofta skalat av dem för att koncentrera berättelsen. Samtidigt har jag låtit olika röster ta mer plats i mina böcker tidigare, nästan så de tagit över, men nu har jag skrivit en mer klassisk roman.
Jonas Hassen Khemiri berättar att hans karaktärer kommer och talar till honom när han ska somna, de är som en slags andar.
Tidens gång är ett viktigt tema i “Systrarna”, romanen är också indelad i avsnitt som blir kortare och kortare ju närmare vi kommer samtiden, precis som vi upplever tiden i våra egna liv. Jonas Hassen Khemiri konstaterar att han likt alla andra ska dö, men att hans karaktärer kommer att leva för evigt.
– När jag skriver kan jag på sätt och vis stanna tiden och inte alls efteråt känna att jag slösat bort något, på samma vi som om jag sitter och scrollar på en skärm i sex timmar.
– En dag när jag och jobbade i New York Public Library kom Hamil från “Ett öga rött” fram till mig med sin förstärka soft air gun och sin tantmössa-fez. Jag trodde att han skulle ha blivit 20 år äldre, men han var samma 15-åriga kille fortfarande och han sa till mig att han aldrig skulle dö, att han alltid skulle vara densamme.
Sedan succédebuten med romanen "Ett öga rött" för 20 år sedan har Jonas Hassen Khemiri skrivit ytterligare sex romaner.
Du har varit otroligt framgångsrik i ditt författarskap och älskats av både kritikerna och läsarna. Det känns som om du också legat rätt i tiden, att din samtid har förstått dig?
– Jag har alltid följt min egen nyfikenhet, det tror jag är svaret. Det har funnits stunder när jag ställts inför att skriva något likt “Ett öga rött 2”, men jag har alltid valt att göra något annat. Jag tror inte att det går att manipulera läsarna på det viset, det funkar inte så. Hur jag kommer att bli bedömd om hundra eller tvåhundra år är det omöjligt att veta, litteraturhistorien är full av författare som uppskattades av sin samtid, men som nu är bortglömda och anses vara helt ointressanta.
Jonas Hassen Khemiri är aktuell med den nya romanen "Systrarna".
Jonas Hassen Khemiri är ständigt skrivande och har redan börjat arbetet med nästa roman.
– Det var en sak som hände i somras som gav mig en idé och som jag bara måste försöka förstå.