Joel Halldorf berättar om sina nya bok "Bokens folk" och resonerar kring böckernas och tidningars avgörande betydelse för demokratin.
Han är Bestorpare, professor i kyrkohistoria, författare och skribent i Corren och Expressen. Den nya bokens tema har legat och grott länge.
– Ända sedan jag var liten har jag funderat över relationen mellan idé och form, hur budskap framstår beroende på hur de presenteras. Jag som kommer från en frikyrklig miljö har alltid fått höra att evangeliet är det samma även om det berättats i olika former, men jag har ofta ställt mig kritisk till det. Hur något sägs är lika viktigt som vad det är som sägs.
I “Bokens folk” berättar Joel Halldorf därför hur formen som människan presenterat text på har förändrats genom årtusendena. Man räknar med att den ungefär 200 000 år gamla människan har använt språket i 70 000 år, men det var först för 5 000 år sedan som vi började skriva.
I Mesopotamien skrev man på lertavlor för bokföring, för att nedteckna lagar och berätta historier. Sedan har texten flyttats över till papyrusrullar och kodexar, vidare mot handskrivna och därefter tryckta böcker, tidningar och numera bildskärmar.
– Jag går alltid till historien när jag vill förstå någonting. Vi är en del av vår historia och kultur, på samma vis som vi tillhör en familj.
Judarna fördrivs i fångenskap till Babylonien. Illustration ur Hartmann Schedels "Nürnbergkrönikan" tryckt 1493.
Titeln “Bokens folk” för tankarna till judarna som tar form som folk genom texter som skapar deras identitet och historia. Trängda mellan stormakterna Egypten, Babylonien och Persien blev just den heliga boken, Torah eller Gamla testamentet, ett sätt för judarna att sätta ord på sin egenart. Deras textbaserade kultur har sedan också levt vidare och utvecklats genom kristendomen och islam.
– Vår kristna kultur har i stort sett sitt ursprung i judarnas fångenskap i Babylonien på 500-talet före Kristus och vi har därför våra rötter i Mellanöstern. Det är en hisnande tanke! Muslimernas Koranen bygger också till stora delar på äldre judiska och kristna texter.
Även läsningen har förändrats över tid. Under de många århundraden när det skrivna ordet förvaltades av klostren så fördes det vidare genom att böcker kopierades för hand och man läste dem långsamt och kontemplerande. När universitetsväsendet utvecklas under medeltiden började man läsa mer tekniskt, snabbt och jämförande i syfte att tillägna sig kunskaper.
När Johannes Gutenberg uppfann tryckpressen hade kineserna tryckt texter genom sin träblocksteknik i tusen år. Den här texten är från 1200-talet.
När Johannes Gutenberg uppfann tryckpressen på 1450-talet hade kineserna redan ägnat sig åt boktryckeri i tusen år, men inte alls i den industriellt stora skala som nu skulle ske i Europa. Den tryckta texten tillkomst och spridning har betydelse för både renässansen och reformationen, två rörelser som båda sökte sig tillbaka till de ursprungliga texterna, antikens klassiker liksom Bibeln, för att finna något ”ursprungligt” och “sant”.
1. Johannes Gutenberg, kopparstick från 1600-talet av Nicolas de Larmessin. 2. En tryckpress från 1568, träsnitt av Jost Amman.
Innan dess hade texterna förts vidare i en levande tradition där deras läsare var i ständig dialog med dem. För även om kristnandet av Europa innebar att andra religiösa traditioners tempel revs så såg kyrkan till att nedteckna och bevara den hedniska historien (som vårt fornnordiska arv) med övertygelsen om att det också finns en sanning förmedlad av andra kulturer.
– Det är viktigt att vi erkänner att vår bild av historien i många fall är felaktig. Det är inte så enkelt att boktryckarkonsten skapade ett friare Europa, tvärtom blev 1600-talet ett av de mest förtryckande århundradena genom att den politiska makten använde det tryckta ordet för att likrikta och underkuva människor. Det som sker i och med upplysningen under 1700-talet är att trycket underifrån blir för starkt, och kraven på frihet till slut omöjliga att motstå.
– I min bok finns det en underliggande kritik riktad mot framstegstanken, föreställningen att utvecklingen alltid går framåt och att allt ordnar sig till slut. Jag har svårt att se att 1600-talets förtryck eller något sådant som andra världskriget eller Förintelsen kan göras begripligt eller försvarligt på det viset.
De moderna parisarna kunder under 1800-talet alltjämt ses med näsan begravd i en bok. Det avspeglade sig också i den samtida konsten som i Honoré Daumier "Läsaren" eller Jean-Honoré Fragonards "Ung flicka läser".
De som besökte Paris under 1800-talet förundrades över att de moderna parisarna alltid stod med näsan i en bok eller tidning. I dag sitter vi i stället böjda över våra mobiltelefoner. Vi befinner oss återigen i ett kulturomvälvande teknikskifte där det skrivna ordet alltmer flyttas från våra fysiska böcker till våra skärmar. Samtidigt minskar läsandet drastiskt och vi blir allt sämre på djupläsning, att verkligen förstå vad det är vi läser.
– “Den gutenbergska galaxen” som sträckt ut sig i 500 år håller nu på att implodera. Det är en enorm utmaning för hela vår kultur. Skärmarna gör vårt läsande flyktigare och vi vill snabbare vidare till nya upplevelser hela tiden. Det påverkar alla kulturyttringar. I dag ser man inte längre en fotbollsmatch i lugn och ro framför tv:n utan att samtidigt spela på den, eller skriva och läsa andras kommentarer i sociala medier.
Redan romarna öppnade offentliga bibliotek, men det är under de senaste två århundradena som en allt friare tillgång på böcker bidragit till demokratins framväxt. Människor har kunnat utbyta tankar och idéer och samlats kring texter, som i väckelserörelsen eller arbetarrörelsen. På så vis har en demokratisk kultur vuxit fram som främjar tolerans och respekt för andras åsikter.
1. Flicka bläddrar i bilderbok, målning av Fritz von Uhde från 1859. 2. Per Eskilsons "Högläsning" från 1856.
Men det är inte givet, under 1920- och 30-talet utvecklades flera demokratiska länder till totalitära samhällen, människor kan manipuleras och förledas och på så vis själva rösta bort demokratin, vilket skedde i Tyskland 1932. I dag främjar diskussionsklimatet på nätet aggressiva påhopp och ensidighet snarare än nyanser och saklighet.
– Det är algoritmerna som driver det. Det är inte alls givet att nätet främjar demokratin, snarare tvärtom. Det kan visa sig att de demokratiska samhällena bara är en parentes i historien. Vi ser hur auktoritära stater som Kina, Ryssland och Iran effektivt använt sig av digitaliseringen för att kontrollera och styra sina medborgare.
Trots bokens allvar bjuder Joel Halldorf på minst ett varmt skratt under intervjun.
Enligt Joel Halldorf måste vi fortsättta att trycka böcker och tidningar.
– De är centrala delar i ett ekosystem som gör vårt demokratiska samhälle möjligt. Det är därför viktigt att vi har ett bra mediestöd och att det finns fysiska böcker i skolan och att den satsar på att få unga att läsa, det gör den inte alltid i dag.
