"Med djup sorg meddelar vi att vår far, Mario Vargas Llosa, har gått bort i dag i Lima, i stillhet och omgiven av sin familj", skriver hans äldste son Alvaro i ett uttalande på X.
Tillsammans med en annan blivande Nobelpristagare, Gabriel García Márquez – som han tidvis var ovän med – vitaliserade Mario Vargas Llosa den latinamerikanska litteraturen på 1960- och 70-talen, framhåller hans svenske förlagschef.
– De tidiga böcker är faktiskt helt otroliga, man ser den här unge författaren – vilken kraft han hade i sin prosa! Men det som imponerar på mig är att han fortsatte att hålla en hög nivå, genom karriären, säger Håkan Bravinger.
Nobelpriset fick Mario Vargas Llosa 2010, vilket han då beskrev som "en underbar överraskning".
– Jag trodde att jag var glömd av Svenska Akademien och jag visste inte ens att pristagaren tillkännagavs den här månaden, sade han till TT efter beskedet.
"Göra skillnad"
Som ung använde Mario Vargas Llosa skrivandet som en motståndsyttring, först mot sin auktoritäre far, sedan mot ett repressivt politiskt system.
– Skrivandet är ett sätt att göra skillnad. Litteraturen är alltid ett sätt att säga nej, att motsätta sig konformism. Att introducera nyanser och diskrepanser, det är litteraturens uppgift, sade han i en intervju med TT 2011.
Bland de mest hyllade romanerna finns "Tant Julia och författaren" från 1977 som delvis byggde på hans första äktenskap – som ung gifte han sig med en tio år äldre kvinna.
Nobelpriset fick han för sin "kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag" – något som är lätt att applicera på "Bockfesten" (2000), en politisk thriller som utspelas i Dominikanska republiken under diktatorn Rafael Leonidas Trujillos skräckvälde. Romanen brukar beskrivas som ett av Llosas allra främsta verk.
Presidentval
Vargas Llosa hade också ett starkt politiskt engagemang och blev på 1980-talet beskriven som nyliberal. 1990 ställde han upp i presidentvalet i Peru men förlorade och bestämde sig därefter för att ägna sig åt litteraturen på heltid.
– Jag tror att han var en lite "larger than life-person", säger Håkan Bravinger.
– Peru var ju vid den här tiden ganska stökigt. Det fanns flera rörelser som kanske lockade honom att tro att han, med sina kontakter, skulle kunna ställa allt till rätta.