Tyrann eller framsynt unionsregent

Varför just Kristian Tyrann?

– 1500-talet är spännande just för att det är på gränsen mellan den gamla tiden, medeltiden, och den nya tiden. Så mycket hände då som fortfarande påverkar oss. Att skriva om Kristians liv blir att skriva om hela Nordens utveckling under ungefär trettio år när allt stod och vägde. Norden var en enhet när Kristian växte upp och blev kung, även om den utmanades av starka krafter. Men det var unionen som var utgångspunkten – trots det har den behandlats som ett märkligt undantag av svenska historiker som har haft svårt att ta sig ur ett nationalistiskt synsätt. För att förstå de som levde då måste man försöka se unionen och andra förutsättningar utifrån den tiden, inte från hur det gick sedan. Det är svårt, för de som vann över Kristian skrev historien och de har präglat vår uppfattning om den här tiden.

Har vi en orättvis bild av honom? Är det sant att han kallas ”den gode” i Danmark?

– Både ja och nej. Det är orättvist att inte se honom för de saker han försökte göra, vilket var mycket som vi i vår tid skulle kunna ställa oss bakom. En av de viktigaste sakerna var att han befriade bönderna från deras livegenskap genom att förbjuda vornedskabet som gällde i många delar av unionen. Han försökte också skapa en starkare internationell koppling för sin union, främst genom sitt giftermål med Elisabet av Habsburg som var sondotter till den tysk-romerske kejsaren. Kristian kämpade också för att skapa starkare förutsättningar för handeln och bryta maktmissbruk som aristokrater och kyrkan gjorde sig skyldiga till. Men samtidigt valde han inte – som vi vet minst sagt – särskilt diplomatiska vägar att genomföra sina förändringar. För det straffades han, säkert inte helt orättvist. Så valet är till sist upp till oss, vad vill vi minnas av honom? Bara att han var en tyrann, eller att han ville genomföra saker som var långt före hans tid och som skulle gjort att många människor hade fått det bättre?

Det där med ”den gode” är faktiskt en myt som kommer sig av Kristians egen propaganda. När han var i landsflykt försökte han utmåla sig som böndernas beskyddare, vilket han alltså var genom sina lagar, och i den propagandan kallades han det. Men det var ingen som frivilligt kallade honom det. Intressant är också att minnas vilket enormt folkligt stöd han hade, särskilt i Skåne. Där tvingades den nye makthavaren efter Kristian utkämpa ett långt uppror innan de till sist gav upp sitt stöd för Kristian.

Vad är svårast med att försöka ge liv åt en historisk person?

– Det svåraste är att vi är hänvisade till de källor som har överlevt. De kan vara fragment eller väldigt ojämnt bevarade över livsloppet för den människa man skriver om. Det gäller också att minnas att nästan allt som finns kvar gör det för att någon tyckt att det har varit värt att spara för eftervärlden. Samtidigt är det också spänningen i att hålla på med historisk forskning. Vad kan vi faktiskt få veta om någon som levde för femhundra år sedan? Kan vi förstå hur de tänkte? I Kristians fall finns framför allt mängder av brev som gör det möjligt att komma nära honom, särskilt under perioder av hans liv. Breven handlar om alltifrån hans privata angelägenheter till storpolitik. Det är nog inte särskilt känt att han brevväxlade med så inflytelserika personer som Henrik VIII av England, kejsaren Karl V av tysk-romerska riket och med Martin Luther.

Tidigare har du skrivit om bland annat Karl IX och drottning Kristina. Vem tänker du ta dig an härnäst?

– Det kommer inte bli en biografi, utan det kommer bli en annorlunda bok som har en global utgångspunkt. Och – hoppas och tror jag – den kommer att bli väldigt spännande och utmanande.