Varför är vi så rädda för monstret i garderoben?

Rob Savages ”The Boogeyman” var för(!) läskig när den först visades för publik, så den fick klippas om för att ens kunna gå upp på biograferna. Den bygger på Stephen Kings klassiska 50-årsfirande novell ”Monstret i garderoben”, en liten berättelse som ställer oss inför den stora frågan om ondskans närvaro i världen.

Var är det egentligen som gömmer sig i garderoben? Sawyer Harper (Vivien Lyra Blair) vågar kika in i mörkret Rob Savages film "The Boogeyman" (2023) som bygger på Stephen Kings klassiska novell "Monstret i garderoben" (1973).

Var är det egentligen som gömmer sig i garderoben? Sawyer Harper (Vivien Lyra Blair) vågar kika in i mörkret Rob Savages film "The Boogeyman" (2023) som bygger på Stephen Kings klassiska novell "Monstret i garderoben" (1973).

Foto: Patti Perret

Litteratur2023-06-08 19:00

En dag dyker den brutne Lester Billings upp på psykiatrikern Harpers mottagning. Billings förklarar att han kommit dit för att anförtro Harper något som han varken kan bikta för en präst, eftersom han inte är katolik (och därmed inte får förlåtelse), eller berätta för en advokat, för en sådan kan ändå inte hjälpa honom rent juridiskt sett.

undefined
Den brutne Lester Billings (David Dastmalchian) tror sig vara förföljd av ett mordisk monster i Rob Savages "The Boogeyman" (2023) som bygger på Stephen Kings novell "Monstret i garderoben" (1973).
undefined
Doktor (Chris Messina) blir anförtrodd något furktansvärt i Rob Savages "The Boogeyman" (2023) en filmatisering av Stephen Kings klassiska novell "Monstret i garderoben" (1973).

Det visar sig att alla Billings tre barn inom loppet av några få år har dött under mystiska omständigheter när de lämnats själva i sitt rum. Billings plågas av dåligt samvete och uppfattar att han bär ansvaret för tragedin. Trots att läkare fastslagit att de omkommit av naturliga orsaker som plötslig spädbarnsdöd (vid tre års ålder!), konvulsioner och en bruten nacke till följd av ett försök att ta sig ur spjälsängen, hävdar Billings att det inte finns något naturligt med det som hänt dem. Barnen har nämligen nämnt för honom att det finns ett monster i garderoben som de tror ska ta dem. Först får Billings för sig att det är hustrun Rita som tutat i dem det för att skrämma dem, men vid alla tre dödsfallen har han upptäckt att garderobsdörren stått öppen, även om Billings är säker på att han stängt den innan han lämnat barnen för att sova.

undefined
I Rob Savages "The Boogeyman" spelas Rita Billings av Marin Ireland.
undefined
Lester Billings (David Dastmalchian) berättar att han mist alla sina tre barn och att han tror att det är monstret i garderoben som har dödat dem!

Till skillnad från Stephen Kings senare mastodontromanbyggen är ”Monstret i garderoben” (1973) en liten nätt och lätt berättad historia som samtidigt är vansinnigt komprimerad med ett svindlande avgrundsdjup under den snabblästa ytan.

undefined
Stephen King 2022.

Billings är en av och till arbetslös, pendlande fabriksarbetare, som lever under stor ekonomisk press och vi anar att han plågas av psykiska problem och alkoholmissbruk. Dessutom uttrycker Billings att han både har lusten och anser sig ha rätten att göra Rita fysiskt illa och är öppet rasistisk och våldsam i sina tankar. 

Är det inte så att monstret är Billings själv? Att han projicerar handlingarna på ett fantasifoster och att det dessutom är honom hustrun kan ha syftat på när hon varnade sina barn? Men det mystiska slutet på historien där Billings återvänder till Harpers mottagningsrum och inte bara finner det tomt utan också att garderoben står öppen, säger oss något annat. 

Det här är Kings signum, han för oss ständigt till ett gränsland mellan en strikt psykologisk och social realism och det mytiska och fantastiska. King gör det både i språk och gestaltning, vi blir inte kloka på vad som ska uppfattas som konkret verklighet och metaforik eller symbolik. Både världen i berättelsen och den vi själva som läsare befinner oss i börjar på så vis tappa sina konturer, en uppluckring eller ren upplösning. Det är just det som författaren och språkforskaren J. R. R. Tolkien hävdar kännetecknar fantastisk litteratur när den är som bäst, när dess verklighet är så övertygande och igenkännbart framställd att det övernaturliga inslaget i själva verket inte bara förhöjer utan också fördjupar förståelsen av det "naturliga". 

Rob Savages nya långfilm ”The Boogeyman” som nu visas på bio är en tolkning av Kings korta novell. Berättelsen är nu rejält utbyggd och innehåller en del typiska grepp av författaren, som utanförskap och utsatthet bland tonåringar och en instabil vuxenvärld som bär på mörka hemligheter. Åtminstone inledningsvis är filmen mycket skrämmande, men så hamnar Savage i den fälla som så många skäckmakare ofta gör, han låter inte monstret stanna i garderoben utan visar oss det och allt det rysliga upphör i det banala och enahanda när vår fantasi plötsligt begränsas. 

Det här händer ofta vid filmatiseringar av Kings historier, ordets öppenhet stängs in i bilder som egentligen inte kan visualisera det obegripliga. Samtidigt finns det i filmen nyckelreplik om den psykoanalytikern Carl Gustav Jung som öppnar en ny tolkningshorisont. Det handlar om Jungs förståelse av vår inre mentala struktur, att vi inom oss bär en ”skugga”, ett slags undermedvetet dit alla tankar och känslor inte vill kännas vid förträngs. Ofta hanterar vi dessa genom att projicera dem på andra, vi tillskriver andra människors ord och handlingar motiv som egentligen är våra egna. I Billings fall är det extremt, han skapar ett ”monster” utom honom själv som han kan beskylla för morden på sina barn därför att han inte själv kan uthärda sina brott. 

Det finns hos King en biografisk dimension av detta. När han var blott två år gammal gick hans far Donald King, en alkoholiserad och notorisk otrogen sjöman, ut en dag för att köpa cigarretter och kom aldrig tillbaka. Kings mor Nellie Ruth lämnades att försörja sina två söner på egen hand som vårdbiträde på ett boende för förståndshandikappade. Det blev en arm och strängt religiös uppväxt i den lilla skogsbruksstaden Durham i ett fattigt Maine som tidigt drabbades av strukturomvandlingar och fabriksnedläggningar. Just hemdelstatens moderna socialhistoria är ett återkommande tema genom Kings författarskap. 

undefined
Stephen Kings novell "Monstret i garderoben" finns med i novellsamlingen "Dödsbädden" från 1978.

Den oerhört begåvade King lyckades erhålla ett stipendium för universitetsstudier och modern hjälpte honom ekonomiskt genom att skicka honom alla pengar hon hade och att själv svälta.Hon dog också helt utarmad endast 59 år gammal 1973, året innan King, som utbildat sig till engelsklärare, debuterade med succéromanen “Carrie”. “Monstret i garderoben” och flera andra berättelser som bearbetar moderns bortgång samlades sedan i novellsamlingen “Dödsbädden” (1978).

Vi anar författarens sympatier och klassfrändskap med den plågade Billing, King hade själv upplevt fattigdomen och var länge fångad i ett blandmissbruk av alkohol och tabletter samtidigt som han var make och familjefar. Det tärande samvetets och missbrukets influens är framför allt gestaltat i romanen ”Varsel” (filmatiserad av Stanley Kubrick som ”The Shining” (1980)) från 1977 om en alkoholiserad och latent våldsam lärare med författardrömmar som under isoleringens vansinne försöker mörda sin familj. 

I ”Varsel” får vi tidigt varsel om att huvudpersonen Jack inte är Guds bästa barn innan den kompletta och alkoholstinna galenskapen bryter ut, men som vanligt ställer King oss inför en rad mystiska omständigheter och händelser som inte går att förklara med en strikt psykologisk analys. 

undefined
Jonathan Edwards (målning av Joseph Badger) , Edgar Allan Poe (1849) och Nahaniel Hawthorne (målning av Charles Osgood från 1840).

Han skriver i en specifikt amerikansk tradition som sträcker sig tillbaka till 1800-talsförfattarna Nathaniel Hawthornes och Edgar Allan Poes gotiska berättelser, en mörk romantik med andliga rötter redan hos puritanerna och den store kalvinistiske 1700-talsteologen Jonathan Edwards svavelosande predikningar och mörka världsbild. Denna typ av religiositet, förbunden med det personliga, känslomässiga och rent mystiska, gör tillvaron på en ny främmande kontinent begriplig endast genom tolkningsrastret av den Heliga skrifts historier, myter och symboler. Det finns en demonisk närvaro i den genom syndafallets fördärvande av Skapelsen som yttrar sig både i människans drifter och det faktum att hon är omgiven av alla de världens frestelser som leder henne bort från Gud.

undefined
Två rökande psykoanalytiker, Carl Gustav Jung 1935 och Sigmund Freud 1921.

Romantikens författare, som Hawthorne och Poe, visade människans mörka och irrationella inre, något som banade väg för psykoanalytiker som Sigmund Freuds och Jungs ”vetenskapliga” studier av själen. Liksom romantikerna intresserade de sig för myterna och sagorna som vägar till att förstå oss själva och vår djupare förankring i världen.

undefined
Författarna H. P. Lovecraft och Clark Ashton Smith har inspirerat Stephen King.

I den amerikanska skräcktraditionen gestaltas detta senare på olika vis, Kings förebilder som H. P. Lovecraft och Clark Ashton Smith influerades av den moderna fysikens upptäckter respektive ryskan Helena Blavatskys teosofi (ett försökt att förena västerländsk filosofi och österländsk religion i en andlig “vetenskap”), när de berättar om närvaron av en egentligen ogripbar “demonisk ondska” i universum. Det finns här en stor dos tysk romantisk filosofi som spökar också, vi kan bara uppfatta tillvaron så som den framträder för oss som människor, men när vi väl överskrider denna mänskliga horisont och får inblick i hur saker och ting verkligen förhåller sig försjunker vi i vansinne.

undefined
1. "The Boogeyman", monstret i garderoben, av okänd illustratör. 2. "Que viene el coco" ("Här kommer Coco") av Francisco de Goya från 1794.

Också King leker med mytiska, i “Monstret i garderoben” är det i form av denna “Boogeyman”, en spöklik skuggfigur som amerikaner skrämmer dina barn med när de är olydiga. Denna varelse är vida spridd i folktron världen över, kanske tydligast i Spanien och Portugal där den benämns som "Coco". I Norge och Danmark kallas den “busemann” respektive “bussemand” och i tysktalande länder som “butzemann”. I norra Europa och på Brittiska öarna har den historiskt sett snarare motsvarats av barnkidnappande vättar och troll. I finska sägner förekommer den mytiska “Mörkö”, en mörk, hårig och människolik varelse som fått en modernare tolkning i form av Mårran i Tove Janssons berättelser om mumintrollen. Detta olyckliga honmonster är dömt till att evig ensamhet och rotlöshet, Mårran dras ur mörkret till ljuset bara för att släcka det med sin kyla, och till kärleken bara för att skrämma bort den med sin ohyggliga uppenbarelse. 

För den kristne King, väl medveten om sitt eget mörker, tar ondskan form i sociala orättvisor, personliga sorger och inte minst en översinnlig närvaro som åtminstone finns tillgänglig för oss genom litteraturen. Monstret i garderoben är den demoniska kraft som ruvar där inom oss och sneglar ut genom glipan i den öppna dörren på världen utanför. En sannare del av vårt jag, det är därför det skrämmer oss så.

Stephen King

Stephen King föddes i Portland i Maine 1947. Han har skrivit 64 romaner, fem facklitterära verk och 200 noveller. King har uppskattningsvis sålt 350 miljoner böcker. Hans författarskap kretsar kring vanliga människor som råkar ut för något fantastiskt eller otäckt som rubbar hela deras (och vår) verklighetsuppfattning. Bland Kings framträdande verk finner vi romanerna "Carrie" (1974), "Varsel" (1977), "Pestens tid" (1978), "Jurtjyrkogården" (1983), "Det" (1986) och "Den gröna milen" (1996).

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!