Förtroende kan inte twittras fram

Att vara populär på sociala medier ses i dag som ett mått på framgång. Men kan internetkapital omsättas till verklig förändring?

Mediekrönikan2014-07-13 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns en nättjänst som heter Klout. Den mäter vilket genomslag man har på nätet, via sociala medier som Facebook, Twitter och Instagram. Ju högre ranking på Klout, så kallad Kloutscore, desto mer inflytelserik är man.

Som Klout-användare kan man få e-post med jämna mellanrum där ens Kloutscore är prydligt utskrivet. För något år sedan var det en rejäl egoboost för mig när dessa mail damp ner i inboxen. Nu är det snarare en rätt ledsen kurva som påminner mer om Greklands ekonomi.

Jag har varit en väldigt flitig användare av sociala medier, vilket har varit en tillgång i mitt arbete i en föränderlig mediebransch. Jag var tidig med Facebook, och när jag upptäckte Twitter kändes det som att komma hem. Jag tillbringade mycket tid på Twitter och skrev om precis allt mellan himmel och jord. I flödet hittade jag allt man kan begära: bra läsning, roliga diskussioner, fyndiga one-liners, expertkunskap som hjälpte mig i mitt arbete. Men också massor av närhet, tröst och motstånd. Många av mina bekantskaper på Twitter träffade jag sedan i det analoga livet och flera av dem räknar jag som mina vänner.

Jag har räknat ut att jag skrivit mer än två 350-sidiga romaner i tweetform (och det finns många som har skrivit mycket mer än jag). Men den senaste tiden har jag börjat lägga av mig. Tror inte att jag har skrivit ens en normallång novell på Twitter på sistone. Och mitt Kloutscore blir ju därefter.

Jag funderar över vad som har hänt. Någonstans har min känsla av vardagsrum gått förlorad. Och det blir ju så när flödet blir större och större, det är svårt att känna närhet till väldigt många människor på samma gång. Kanske är det också en viss trötthet från min sida, framförallt när det kommer till den här hetsiga, aggressiva stämningen som lätt uppstår i sociala verktyg. Det som jag förr såg som spirituellt motstånd känns nu mer stickigt och obekvämt. Är det flödet som har förändrats, eller är det jag?

Kanske både och. Att man tröttnar då och då är ju inte så konstigt. Men jag tror också att en insikt har vuxit fram i mig: förändring och framgång kan inte twittras fram. Inte enbart, i alla fall. Riktig förändring och långsiktig framgång kräver riktiga, nära relationer och hårt, målmedvetet arbete. När det kommer till att arbeta med att förändra en bransch från grunden kan ett högt Kloutscore visserligen vara till hjälp, men det är inte avgörande. Förtroende är avgörande. Och det är betydligt svårare att mäta än antal tweets.