Vi lever i en politiserad värld. Politiken äter sig sakta men säkert in i alla ämnen, alla genrer, och förvandlar dem till debattmateria.
”Allt är politik!” löd ett populärt slagord under 1970-talet. 40 år senare har det blivit sanning.
Kultur är snart bara värt att bevaka om det finns en moralisk eller politisk debattvinkel. Själva debatten i sig bryr sig inte längre om stort eller smått eftersom politikens viktighetsanspråk läggs som ett filter över det mesta.
Ett förfluget ord från en politiker på Twitter kan därför leda till konfliktstormar som nära nog får en att tro att Ryssland håller på att invadera. Oavsett vad de där 140 tecknen handlade om.
Att politiken håller på att bli vår nya underhållning har att göra med att vi också lever i en allt mer polariserad värld. Vi bygger inte bara murar kring våra egna åsikter för att skilja dem mot andras, vi är också tämligen stolta över att vi lyckats mura dem så höga.
Bör vi vara bekymrade? Ja. Det finns nämligen anledning att tro att ju mer politiserade och polariserade vi är, desto dummare blir vi.
I en forskningsstudie som genomfördes för två år sedan, kunde amerikanen Dan Kahan visa att politik påverkar vår förmåga att tänka klart. Eller rättare sagt: om vi står mellan valet att följa vår politiska hållning eller att tänka logiskt, så verkar vi välja det första.
Kahan lät sina testgrupper utföra en rad mattetest. Först ett som handlade om att analysera hudkrämsdata, sedan ett som gällde huruvida om brotten hade minskat i städer som infört förbud mot bärande av dolda vapen.
Själva uträkningarna var lika krångliga i bägge fallen. Men när Kahan tweakade vapentestet, framträdde en tydlig bild: personer som var duktiga nog att räkna ut hudkrämstestet, hade en stor benägenhet att räkna fel på vapentestet – om rätt svar gick emot deras politiska uppfattning.
Liberaler räknade alltså omedvetet fel om rätt svar var att brottsligheten ökade i städer som förbjöd vapen, men räknade rätt om lösningen var att brottsligheten gick ned. Precis det omvända skedde med de konservativa.
Och som om inte det här är omskakande nog, visade testen att ju högre mattekunskaper folk hade, desto större var också sannolikheten att de skulle räkna fel om det rätta svaret gick emot deras politiska uppfattning.
Ett slags smart idioti med politiken som ledstjärna, alltså. Vilket förklarar andra fynd som Kahan gjorde, som att människor som trodde att massförstörelsevapen hade hittats i Irak, höll fast ännu hårdare i sin felaktiga uppfattning efter att de läst en tidningsartikel som berättade fakta om att inga sådana vapen hade påträffats.
I en allt mer politiserad och polariserad värld är det här naturligtvis tröstlös läsning. Kanske är inte kunskaps- eller informationsbristen det stora problemet vi har att rätta till framöver. Kanske är det andra saker vi måste fixa för att inte bli dummare och dummare för varje år.
Anders Mildner är frilansjournalist med inriktning på nya medier. Han skriver mediekrönikan en gång i månaden.