Här säger runt 11 procent rakt ut att de är olyckliga. Inget tyder på att trenden är på väg att avta – särskilt inte om vi väger in det som vi bara precis har börjat kunna mäta: effekterna av den ständiga bekräftelsejakt som triggas av våra sociala liv på internet.
Brittiska ChildLine är en stödorganisation för unga med problem. Barn och tonåringar upp till 19 år kan kontakta organisationens vuxna volontärer via telefon, chatt eller mail för att prata om sina problem. På senare tid har organisationen märkt en förändring. Förra året handlade 35 244 samtal om unga som kämpade med att försöka finna glädje i tillvaron. På ett sätt är det naturligtvis helt i linje med den omgivande vuxenvärldens inställning till livet, men vad ChildLine upptäckt är att en allt större del av problematiken numera har sin grund i nättrakasserier, användande av sociala medier och i hopplösa försök att efterlikna kändisars perfekta liv, berättar en talesperson i en intervju med sajten The Next Web. ”Det är tydligt att trycket att visa upp ett perfekt liv på nätet ökar sorgsenheten som många unga upplever varje dag”, säger en av cheferna på ChildLine.
Den här sortens erfarenheter pekar mot ett delvis nytt beteende. Vi blir allt mer olyckliga för att vi är olyckliga. Varför? Troligen för att vi har betydligt fler referenspunkter för ett lyckligt liv än tidigare. Ett tryck bort på mobilen hittar vi lätt till synes perfekta stunder. Hos någon annan. Organisationer som ChildLine ser effekten av detta i sin statistik. Att som ung söka hjälp för att man känner sig olycklig i allmänhet är nu lika vanligt som att söka hjälp för för den historiskt sett mer klassiska problematiken med självskadebeteenden och ätstörningar.
Zygmunt Bauman har träffande beskrivit dilemmat som att samtiden mot vår vilja förvandlar oss alla till konstnärer. Vi tvingas gång på gång visa upp skärvor av våra liv och få dem bedömda. Vi är med andra ord bara så bra som vi kan mäta – och våra mått blir tagna gång på gång. Det här är genomslagsförbannelsen i praktiken – en farsot som just nu saboterar hela medievärlden med sitt bekräftelsesökande klickfiske, men som är så kraftfull att den också riskerar att påverkar våra liv till det sämre. Vilket ironiskt nog nu också börjar bli mätbart.