Efter succén med den prisbelönta romanen "Rönndruvan glöder" ville det sig inte riktigt för Stewe Classon. Nu återvänder han till temat med den åldrande mannen och hans frågor om tidens gång och livets mening. Då infinner sig den personliga berättarglädje som jag själv så mycket uppskattar hos Stewe Claeson.
Även nu spinner han sin filosofiska berättelse kring en historisk person; Tiro, en före detta slav till den romerske statsmannen och författaren Cicero.
Läsaren får följa den nästan hundra år gamle Tiro under ett omtumlande dygn, då två våldtäktsmän dödas på hans gård efter att skändat barberarens hustru. Tiro kämpar en kamp mellan att vilja skydda sitt husfolk men också vara ansvarig för att straff utdelas. Med i berättelsen finns den unge Ummius som trots förbudet för slavar lärt sig läsa och girigt undersöker Tiros bibliotek.
Många författare använder sig i dag av en mordintrig för att ge extra liv åt sin berättelse. Men hos Stewe Classon är mordgåtan av underordnad betydelse. Han undersöker en djupare komplott: Vad är egentligen meningen med livet? Och vad blir det kvar av varje tanke, varje handling, om det är som Tiro alltmer misstänker; att själen dör med kroppen? Finns det verklig frihet i allt detta?
Stewe Claeson blir här mer försonlig än i "Rönndruvan glöder". Friheten finns, menar Tiro, i det att vi gör vårt bästa och försöker så gott vi kan. Vad mer kan vi begära?, frågar han retoriskt.
Stewe Claeson framför sin berättelse som en hyllning till orden och skrivandets glädje. Tiro är en tjänare som vakat över orden, en "verbi ministeri". Snart ska Ummius ta över som en länk i den långa kedja av människor, vilka fört tankar och texter vidare. Stewe Claeson är själv en av dem. Läs denna roman, bli aningen klokare och njut av orden. Vad mer kan man begära!
Jakob Carlander