Susanna Alakoski debuterade 2006 med romanen "Svinalängorna". Sedan dess har hon skrivit barnböcker, antologier och biografier med fokus på minoriteter och anhörigproblematik.
I boken "April i anhörigsverige" berättar hon om hur det var att leva med två alkoholiserade föräldrar som invandrat från Finland till Sverige.
– Efter den boken har jag fått många läsarbrev där människor berättar deras historia om hur det är att leva i en familj med beroendesjukdom, säger Susanna Alakoski, som under tisdagskvällen föreläste på Motala bibliotek.
Hon föredrar att använda ordet "beroendesjukdom" framför "missbruksproblem".
– Det är viktigt att vi ser missbruk som en sjukdom, oavsett om det handlar om alkohol, droger eller tabletter. Precis som cancer är beroende en sjukdom.
Hon minns särskilt en historia där en läsare berättade om hur hennes mamma blandade i sömntabletter i makens dricka för att familjen skulle få en lugn julafton.
– Det är så många som är anhöriga till en person med beroende. Det kan vara barn, syskon eller föräldrar, säger Susanna Alakoski.
Varför är det så svårt som anhörig att prata om problemen?– Just för att det är väldigt svårt. Jag tyckte att det var jättejobbigt att skriva "April i anhörigsverige" just för att jag var tvungen att se allt i vitögat igen.
Susanna Alakoski vill uppmana alla som är anhörig till en person med beroendesjukdom att våga öppna sig inför andra.
– Det viktigaste är att berätta för nån som man har förtroende för. Genom att vara öppen kan man få hjälp.