1. Och Ziggy han förstod
David Bowie har två helt olika ögon. Ett blått, med liten pupill, och ett brunt med större pupill. Det ena ögat är fäst på samtiden. Det andra ser framtiden. Och de avslöjar att han inte är som vi andra, att han kommer någon annanstans ifrån.
Kanske han kommer från en annan planet, kanske han är en gud. Eller troligast av allt: både och.
Han är mannen som föll till Jorden.
Bara några dagar innan människan för första gången beträdde en annan himlakropp, när Apollo 11 nådde månen 1969, trängde hans första, trevande signal från rymden fram till en större publik. Den hette ”Space oddity”, han var Major Tom och han sjöng att ”I think my spaceship knows where to go”.
Han tog plats på allvar ibland oss 1972, nu under namnet Ziggy Stardust. Han kom hit för att skapa musik och för att inspirera andra artister till stordåd.
En av dem som vittnat om hur han blivit berörd och fått sin begåvning av honom, är Kents sångare Joakim Berg. ”Hur jag fick dig att älska mig” är hans beskrivning av hur han fann sin talang. Han sjunger om hur musiken kom till honom, när han nyss föll till en obegriplig jord och att ”Ziggy han förstod att jag som alltid varit stum behövde ord”.
Filmen ”Control” skildrar hur David Bowies musik väcker längtan efter att skriva och uppträda hos en ung Ian Curtis. Hans band kallar sig Warsaw, inte efter staden utan efter Bowie-låten, innan de byter namn till Joy Division. I filmen kysser Ian Curtis sin Deborah första gången på en Bowie-konsert. Hon oroade sig för hur han romantiserade Bowies låt ”Rock’n’roll suicide”. Hon fann honom död i köket, bara 24 år gammal, i maj 1980.
2. Om gyllene år
Långt innan dess hade David Bowie bytt identitet flera gånger.
Han var Aladdin Sane, Diamond Jack och The thin white duke. Han spelade glamrock, hårdrock och något han döpte till plastic soul. Han flyttade från London till Los Angeles, från Philadelphia till Schweiz. 1977 kom han till Väst-Berlin tillsammans med Iggy Pop. När världens ögon riktades mot London och punkrocken, drog Bowie sig tillbaka till den delade staden, slutade med kokain, började samarbeta med Brian Eno. I skuggan av muren skapade de den bitvis elektroniska, bitvis instrumentala Berlin-trilogin som kom att influera så olika artister som Moby och Nine Inch Nails men allra först hela vågen av brittiska New Romantics-band.
I singeln ”Ashes to ashes” 1980 kommer Major Tom tillbaka. Han är en knarkare, utsträckt på himlavalvet, på väg mot sin bottenpunkt.
Vad ingen förstod då, var att det var bland det sista riktigt bra vi skulle få höra från David Bowie på ett antal år.
Efter ett 70-tal som pionjär och visionär, blev David Bowie superstjärna 1983. Albumet ”Let’s dance” och turnén ”Serious moonlight” tog honom till topplistornas översta skikt och de största scenerna.
Men efter hand dalade hans stjärna. Hans musik saknade riktning. Han spelade in covers på låtar han skrivit åt Iggy i Berlin. Han spelade troll i muppfilmen ”Labyrinth”. Han startade det hårt rockande bandet Tin Machine. Han var en föredetting. Han var inte sig själv.
3. En helt ny karriär
1993 hälsas albumet ”Black tie, white noise” som en återkomst. En ny generation artister, som Suede och Pulp, lyfter fram David Bowie som sin förebild. Det är av allt att döma den riktiga David Bowie som återvänt till Jorden efter ett decenniums frånvaro. Han har varit ersatt av en dubbelgångare, en klon eller något annat som tagit hans namn och hans plats, men aldrig kunde nå samma nivå.
Vad var det som hände?
Låt oss rikta blicken mot en annan visionär artist med samma förnamn: David Lynch. Hans film ”Twin peaks – fire walk with me” är full av ledtrådar. Om ni minns ”Twin Peaks” minns ni också agent Dale Cooper, som i sista avsnittet kom ut från den gåtfulla ”The black lodge”, besatt av samma onda ande som dödat Laura Palmer. I långfilmen finns en scen där Coopers flickvän säger ”den riktiga Dale är i The lodge och han kan inte komma ut”. Det finns alltså en riktig Cooper som är fast i en drömlik värld, och en falsk, som tagit hans plats i vår värld.
I samma film figurerar David Bowie. Han spelar en annan FBI-agent, Philip Jeffries, som varit försvunnen en längre tid men plötsligt kliver ut ur en hiss, ger ett osammanhängande vittnesmål om var han varit, säger ”Vi lever inuti en dröm” – och försvinner på nytt.
Vad David Lynch egentligen visste och vad han vill säga är inte gott att veta.
Hans film hade premiär 1992. Några månader senare var Bowies återkomst som hyllad, visionär artist ett faktum.
Och ett nytt kreativt decennium följer, med en hungrig, nyfiken Bowie som tar nya intryck och testar nya uttryck.
Han tar hjälp av Brian Eno igen på konceptalbumet ”Outside”, han samarbetar med Pet Shop Boys och Nine Inch Nails, han tar ut svängarna, testar ramarna och är precis så dyrkad och avgudad som han bör vara.
Det varar till 2004, när han försvinner på nytt. Den här gången finns det en förklaring. Bowie har fått hjärtproblem, avbryter sin turné och lämnar scenen tom.
4. Var är vi nu?
Plötsligt, 8 januari 2013, efter nästan ett decenniums tystnad, återvänder Bowie på nytt, annonserar ett nytt album och släpper en ny låt: ”Where are we now?”. Det är samma dag som han fyller 66 år.
Nu i dagarna kom samlingsalbumet ”Nothing has changed”. Det är en absurd titel, lika sann som om Rolling Stones skulle kalla ett album för ”Vi var alltid nyktra”. Mannen som gjort sig känd som rockens kameleont har byggt hela sin karriär på förändring, förnyelse och nya identiteter.
Å ena sidan.
Å andra sidan har han alltid varit nyfiken, nyskapande och öppen för nya intryck, från konst, litteratur, film, andra musiker och science fiction i alla dess former. Det har han alltid varit. Det är han fortfarande. Ingenting har förändrats.