Hur reagerade du när du fick veta att du fått stipendiet?
– Det var precis innan sommaren, mitt under en vanlig skoldag. Pappa sms:ade att jag hade fått det och jag blev jätteglad och chockad.
Vad ska du göra med pengarna?
– Jag kommer använda dem till sångstudier. Nu har jag tagit privatlektioner hos Helene Ranada i några månader, och det kommer jag nog fortsätta med.
Vad sjunger du helst?
– Just nu är det mycket klassiskt. Jag tycker att det är väldigt kul att man får skådespela lite samtidigt som man sjunger. Men jag är öppen för allt och nu när jag ska börja studera sången mer kanske jag får prova fler olika genrer.
Är sången något du vill satsa på i framtiden?
– Ja. Det låter som en klyscha, men sången har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv. Jag har sjungit sedan jag var jätteliten, och i och med att pappa spelar piano har jag alltid haft ackompanjemang. Det har alltid varit en dröm att få ha sången som ett yrke. Exakt vad jag vill jobba med vet jag inte, det är helt upp till mitt framtida jag. Det finns så mycket man kan göra med sången – bli musikalartist, sjunga opera på riktigt eller bli värsta popstjärnan. Det skulle vara så roligt men det krävs enormt mycket hårt arbete för att lyckas och jag vet inte om jag pallar egentligen. Men det är en dröm.
Har du något särskilt sångminne?
– När jag var sex år fick jag sjunga solo i Domkyrkan, med pappa som ackompanjatör. Det var verkligen stort för mig.