Ett musikaliskt samtal med violinisten Johan Dalene blir till reflektioner kring den utvecklingsprocess han genomgÄr just nu. Passion och hÄrt arbete varvas med lite rÀkmacka. MÄlet Àr att fÄ musicera tillsammans med Berlinerfilharmonikerna.
â Vad jag gör om tio Ă„r? Oj, jag spelar förhoppningsvis mer Ă€n vad jag gör idag. Drömmer om att ha en karriĂ€r och Ă„ka runt och spela med orkestrar i olika projekt. Hoppas ocksĂ„ pĂ„ att utvecklas mycket.
I vilken grad kan du sjÀlv kan bestÀmma din repertoar?
â Det Ă€r olika. Vid en konsert med piano kan jag bestĂ€mma lite mer. Men Ă€r det en fiolkonsert med orkester blir det annorlunda. Arrangören föreslĂ„r, det ska ju passa in i deras sĂ€song. Om jag inte har övat in ett verk kan man föreslĂ„ en annan tidpunkt, annars fĂ„r de frĂ„ga nĂ„gon annan. Senast Ă„ret har det varit vĂ€ldigt kort framförhĂ„llning pĂ„ vissa förfrĂ„gningar.
Vi pratar turordning vad det gÀller de stora violinkonserterna.
â Som liten börjar man kanske med en Mozartkonsert eller Mendelssohn, senare Bruch, Brahms och kanske Paganini. Men Mozart kan ta lika lĂ„ng tid att öva in som de stora konserterna. Det Ă€r verkligen en utmaning att fĂ„ till det som man vill, man ska tĂ€nka igenom allt. Mycket av fiolteknik i början.
I röret finns ocksÄ musik av Korngold som Johan spelar för första gÄngen i höst.
â Bland andra nutida finns Sjostakovitj som jag inte har spelat Ă€nnu, men jag har övat pĂ„ den. Thomas AdĂšs violinkonsert har jag spelat en del. Den Ă€r sjukt bra och extremt svĂ„r.
Som sÄ mÄnga andra började Johans musikaliska bana i kulturskolan, i Norrköping med PÀivikki Wirkkala-Malmqvist som strÄklÀrare. Tillsammans med gruppen Con Amore blev det turnéer till bÄde Kina och Sydafrika.
â Jag har haft det superlyxiga privilegiet att ha en mamma som Ă€r pianist och organist och en pappa som spelar i norrköpingssymfonikerna. Har vĂ€xt upp i De Geerhallen, lyssnat pĂ„ repetitioner och kĂ€nner igen nĂ€stan alla i orkestern.
â I musikklasserna blev det mycket körsĂ„ng. Mina kompisar tyckte att det var en cool grej att jag höll pĂ„ med klassiskt. I en annan miljö hade jag kanske blivit utestĂ€ngd. Efter grundskolan flyttade jag till Stockholm och började pĂ„ Nordiska Musikgymnasiet. Det var superbra för mig. De har mycket duktiga lĂ€rare och jag lĂ€rde mig mycket under nĂ„gra otroligt fina Ă„r.
Musik Àr en extremt stor del av Johans vardag. Han övar mycket och har konserter och inspelningar som mÄl för sin verksamhet. Som allra bÀst Àr det nÀr han efter hÄrt arbete kÀnner trygghet vid en konsert. Festivaler i Verbier och norska Rosendal stÄr pÄ tur.
â Fast det har varit svĂ„rt under pandemin, har inte fĂ„tt samma konkreta mĂ„l eftersom allting ligger lite löst. Men jag Ă€lskar musik. Och att spela.
Hur man gör för att rÀtt hitta in i ett verk?
â Det finns flera olika rĂ€tt. Men jag försöker ha ett öppet sinne och hitta ett personligt uttryck. Jag önskar utgĂ„ frĂ„n det som stĂ„r i noterna och vara trogen det som kompositören skrivit.
â NĂ€r man lyssnar pĂ„ inspelningar med de stora violinisterna sĂ„ hör man direkt pĂ„ uttrycket vem det Ă€r som spelar. Det stora mĂ„let för mig att kunna spela lika personligt. NĂ„gon har sagt att en violinists ton visar violinistens sjĂ€l. Det lĂ„ter lite larvigt, men det ligger nĂ„got i det. Det gĂ€ller att hitta nĂ„got som Ă€r unikt för mig och som jag kan stĂ„ för.