Det var under en blöt novemberkväll på Herrgår'n i Ryd som det som skulle bli Linköpings Studentsångare först bildades.
Lihkören, som den hette fram till 2011, bildades av en grupp unga män en omtalat blöt novemberkväll på Ryds herrgård 1972. För studenterna på den nya tekniska högskolan i Linköping var det inte de frackklädda manskörerna i universitetsstäderna Uppsala och Lund som inspirerade, utan snarare lusten efter att sjunga tillsammans. Det skedde i ett annat Sverige där föreningslivet ännu var urstarkt och i folkrörelserna spår hade många kommit i kontakt med körsång via kyrkorna, fackföreningarna eller ordenslivet.
– Många av dem hade sjungit i kör tidigare eller hade åtminstone ofta sett körer framträda och förstod vad det handlade om, säger Hans Lundgren.
Frackarna åkte först på 1982.
Han är en av flera författare till jubileumsboken “Linköpings Studentsångare 50 år 1972–2022” (Dibb förlag) som har skrivits med både inifrån- och utifrånperspektiv.
– Kören har framför allt haft betydelse för universitetet, den framträder vid promotioner och festligheter, exempelvis när Tage Danielsson och Astrid Lindgren tilldelades sina hedersdoktorat.
Hans Lundgren blev körens förste professionelle dirigent 1979 och hörde den själv först sjunga sommaren året innan i samband med den årliga ceremonin vid kanalöppningen i Motala. Den då drygt 30-årige småbarnspappan tyckte att studentkören lät “helt okej”.
Hans dåvarande hustru hade fått tjänst som kyrkomusiker i staden och själv började Hans Lundgren att arbeta som musiklärare i Mjölby. Han hade året innan tagit examen vid Kungliga Musikhögskolan där han bland annat studerat dirigering för den svenske körnestorn Eric Ericson, och sedan fått arbete som musiklärare på Lidingöskolan. I Stockholm ledde Hans Lundgren flera körer och musiken hade alltid funnits i hans liv. Hans Lundgrens pappa var ingen mindre än musikforskaren Bo Lundgren som liksom två farbröder hade sjungit i den prestigefyllda manskören Orphei Drängar i Uppsala. Hemma drillades han och de två bröderna i kvartettsång.
– Vi hade alla lägre register, men någon fick ta på sig att pressa sig upp i tenorstämman för att vi skulle få ihop det.
Hans Lundgren dirigerade Linköpings Studentsångare i 36 år och är nu en av författarna till körens jubileumsbok.
Familjen flyttade till Lund där han var med i Domkyrkokören och efter värnplikten, när han utbildade sig till reservofficer i Uppsala, sjöng han också i Sveriges Radios ungdomskör, Adolf Fredriks Bachkör och Adolf Fredriks madrigalkör.
När Hans Lundgren stod där vid kajen i Motala kände körens dåvarande dirigent Jan Tengström igen honom från en dirigentkurs i Härnösand. Hans Lundgren fick frågan om han ville ta över och leda kören, något han tackade ja till och sedan gjorde i 36 år.
– Jag träffade kören för första gången i Musikskolans barack på Hamngatan i Linköping. Det jag slogs av då var deras sångglädje och härliga gemenskap.
Till vänster ett klipp från Correns artikel om den nya manliga studentkören 1973. Till höger ser vi en bild från Hans Lundgrens första repetition med kören
Sedan inleddes ett långsiktigt arbete med att utveckla kören och få den att nå nya höjder. Vartefter förändrades också repertoaren.
– Jag satte upp höga konstnärliga mål som vi skulle nå vartefter, att sjunga mer komplexa körverk som Hugo Alfvéns “Gryning vid havet”. Det tog månader och år, men vi lyckades till slut.
Det Linköping som Hans Lundgren började verka i som musiklärare och körledare hade anrika musikaliska traditioner. Liksom i andra lärdomsstäder hade musiken haft stark ställning sedan medeltiden. Domkyrkan har varit en musikalisk drivkraft, redan på 1270-talet fanns minst två körer i Linköping ledda av en skolmästare i domkapitlet. Katedralskolan som funnits sedan 1230-talet blev 1628 ett gymnasium vars djäknar (elever) stod för sången i domkyrkan och därefter har förstås domkyrkoorganisterna varit viktiga för stadens musikutveckling.
Musiksoldater fanns i Linköping redan på 1500-talet, men det var först på 1800-talet som regementsmusiken grundades och sedan utvecklades av klarinettisten, kompositören och musikdirektören Bernhard Crusell som ett andra viktigt ben för stadens musikliv. En tredje betydande institution var den kommunala musikskolan som grundades 1949 av den mångsidige musikern och kompositören Gustaf Bengtsson från Vadstena.
Det Linköping som Hans Lundgren började verka i som musiklärare och körledare var något helt annat än det Stockholm som han lämnade. Andan i staden var öppen och välkomnande.
– I Stockholm handlade allt om konkurrens och man såg snett på varandra och var missunnsam, efter min första konsert med studentsångarna fick jag ett fint brev av Per-Anders Sjöberg som Ad Libitum som tackade för konserten och välkomnade mig till Linköping.
– Det har alltid funnits samarbete i stadens musikliv och det innebär inte att man slås ihop, men att man talar med varandra och hjälps åt.
En kör som Linköpings Studentsångare fungerar också nästan som en skråöverskridande gemenskap. Studenter och yrkesverksamma från olika branscher möts och lär känna varandra, de äldre körmedlemmarna blir därför också mentorer åt de yngre.
– En studentkör behöver man inte lämna förrän man vill, vi har en “pensionsgräns” först vid 65 år. Det gör att många som har chefstjänster eller är företagsledare också rekryterar bland de unga medlemmarna. Det finns flera företag här i Linköping där väldigt många anställda är eller har varit just studentsångare.
I år firar Linköpings Studentsångare 50 år av manlig gemenskap.
Körsång och manlig gemenskap ska vara kul och stärkande, men har också haft sina sidor. Redan vid körens begynnelse hade både repetitioner och framförandes präglats av en stark alkoholkultur. Den grundandes över några mellanöl och snapsarna var länge ett viktigt inslag i umgänget. Hans Lundgren minns sin första resa med kören.
– Vi skulle till Gävle och Sandviken och sjunga och redan i Rydsrondellen öppnades den första ölen. Det påverkade givetvis också sången och kvaliteten på framförandena.
För att professionalisera kören började Hans Lundgren sätta regler och gränser för spriten med regler som “ingen öl till lunchen före konsert”. Det handlade om att separera det vilda umgänget från sångglädjen.
– I dag finns ingenting av det kvar, numera sveper man alkoholfria snapsar innan snapsvisorna även på fester och det dricks inte alls i samma omfattning. Det stämmer väl överens med samhällets utveckling i stort, att de yngre dricker allt mindre.
Just manskörens manlighet är en annan fråga. De manliga studentkörerna uppkom under 1800-talet och präglades av skandinavism (även om de nordiska länderna stundom låg i luven på varandra växte starka kulturella band fram) och nationalromantik och de sånger de sjöng präglades just av en självbild som i dag gärna uppfattas chauvinistisk och väl förhärligande.
– Det är viktigt att alla som sjunger i manlig studentkör kan vår historia. Studentkörerna tog form i ett Sverige som präglades av den tidens patriarkala samhälle. Det var mannen som bestämde både i hemmet och i samhället och fram till andra hälften av 1800-talet var det enbart män som studerade på universiteten.
– När vi sjunger sånger från den tiden med texter om att “spilla sitt blod för Svea rike” så gör vi det helst inte offentligt och gör vi det så måste de sjungas i ett sammanhang där de blir begripliga för publiken.
I början av förra seklet förändrades de politiska stämningen och körsången gick alltmer mot att fokusera på musiken i stället för att framföra texterna.
– Musiken blev mer konsertant och det var inte minst Hugo Alfvéns förtjänst.
Dirigent Christina Hörnell med sina manliga studentsångare bakom sig.
Manskören har därmed förändrats över tid. För Hans Lundgren är det viktigt att poängtera att “man” i körsammanhang inte avser ett kön utan snarare en uppsättning röstinstrument. Sedan 2014 leds också Linköpings Studentsångare av hans efterträdare Christina Hörnell.
– I boken nämns flera gånger “den moderna manskören”, det är viktigt att kunna förändras med sin tid och samtidigt bevara traditionen.
För studentsångarnas och andra akademiska manskörers framtid är Hans Lundgren inte det minsta orolig. Ständigt fylls Linköpings Studentsångare på med nya unga medlemmar och körens ekonomi har bara blivit bättre och starkare med åren.
– När jag flyttade till Östergötland i slutet av 70-talet fanns det åtminstone 13 stora manskörer utspridda i alla delar av länet, nu är det bara några få kvar. Folkrörelsernas körer dör bort och det beror mycket på att de sällan har skickliga dirigenter och utvecklat den konstnärliga höjden. I dag har människor ständigt välproducerad musik i sina öron och de hör när något inte stämmer, du måste framföra körsång av högsta kvalitet.
– Samtidigt är det en stor skillnad på medlemmarna i studentkören nu mot tidigare. Förr hade de ofta hört mycket körmusik framförd utan mikrofoner och hade en känsla för hur man arbetar med rösten i körmusik. I dag är de oftare duktigare på den teoretiska delen, att läsa noter och så vidare, men har inte alls samma förståelse för rösttekniken när de börjar.
För Hans Lundgren har de mest minnesvärda framförandena med Linköpings Studentsångare varit på de många utlandsturnéerna genom åren till Norge, Finland, USA, Jordanien, Storbritannien, Spanien, Sydafrika och Makedonien.
– Internationellt sett står sig Sverige fortfarande bra i körsammanhang men utmärker sig inte på samma vis som förr. Nu är det framför allt de asiatiska körerna, särskild de från Sydkorea och Japan, som blir fler och skickligare och även amerikanerna har blivit duktigare på senare år.
“Linköpings Studentsångare 50 år 1972–2022” finns redan i handeln, men den 27 augusti är det releasefest för den på nya Linköpings bokhandel på Nygatan.