Countrysångerskan Jill Johnson bockar av sin "bucket list", ni vet den där listan med grejer man vill göra innan man dör. En punkt på den är klubbturnén som drogs igång den 8 mars och omfattar 15 stopp runt om i Sverige, bland annat i Norrköping – för första gången på Arbis – och i Linköping.
– Man bygger och bygger sin karriär för större scener, men när man nått den drömmen vill man trigga sig själv att hitta nerven igen. Man får en annan sorts intimitet än på konserthusen, förklarar Jill Johnson på telefon.
Det har hon också gjort. I helgen skrev Jill Johnson lyriskt på sociala medier att det känns som att leva en tonårsdröm. Hon tycker att det känns som en musikstudieresa där hon möter sin trogna publik i ny mijö – men också möter nya ansikten på klubbarna.
– I Linköping behöver publiken bara gå till baksidan av konsertuset istället för framsidan, men steget är större till en rockscen som Gasklockorna.
– Alla gigen är också så olika. Det är speciellt och utmanande med kontrasterna man möter. Jag står lite mer på tå för varje spelning och känslan blir lite ny varje gång.
Inför turnén släpptes i början av året EP:n "My Remedy" på det egna bolaget Jimajomo. Texterna reflekterar kring livet och det som händer i världen idag. "Is it hard being a man?" skrev Jill Johnson på en långflygning till USA. På sätena omkring henne fanns hela skalan av familjemän, där den mest hopplöse blev full direkt och var otrevlig mot sin familj och omgivning.
– Många tidningar satte rubriken "Jill skriver metoo-låt", men så enkelt var det inte. Jag har aldrig utnyttjat min plattform politiskt. Men låtraden "you're sinking in your own quicksand" vänder sig till dem som burit sig illa åt.
Liksom många andra har Jill Johnson i dagarna sett SVT-dokumentären om artistkollegan Josefin Nilsson som utanför rampljuset misshandlades av mannen som hon hade en relation med.
– En av mina musiker i bandet kände henne väldigt väl. Jag blev så jäkla berörd. Ett helt samhälle har svikit henne. Men det är häftigt att Me too har bidragit till att respektlösheten flyter upp till ytan.
Själv har Jill på nära håll sett hur en väninna levt i en destruktiv relation, där hon blev trakasserad av en man.
– Jag har tänkt på det nu. Jag fanns där som stöd men valde att inte göra något mer, för hon ville inte det. Efter den här dokumentären, och den senaste tidens revolution, har jag funderat över om jag skulle handla likadant i dag. Jag tror inte det.
Tillbaka till Jills bucket list. För några år sedan gjorde hon en Plura – och gav ut en kokbok med favoriträtter från Nashville. Snart fortsätter hon matresan till Kreta, som också har en särskild plats i hennes hjärta. Hon ger ut den nya kokboken tillsammans med vännen Maria Molin, tidigare vd på Capitol Music Group.
– Man ska ju helst bara hålla på med en sak och får inte vara kommersiell. Men jag är en otroligt kreativ person och har en genuin kärlek till Kreta. Boken är också ett sätt att fira min och Marias vänskap. Hon tog med mig till Kreta, och många av mina musikaliska projekt har fötts där.
– På Kreta har dörren öppnats för oss och vi har fått recept av äldre grekiska kvinnor som man inte hittar någon annanstans. Den här boken fanns på min privata bucket list. Hela min tillvaro nu handlar om att göra saker jag inte vill vänta med. Jag är rädd att jag inte ska få möjlighet att göra dem.