Frida Modén Treichl rullar in på Corren med en jättestor resväska. Hon bor i Göteborg, men kommer med tåget från Stockholm där hon repat med storasyster Miriam Treichl och ska vidare till Östgötateatern där hon under säsongens avslutande nio föreställningar agerar nunna och inhoppare för Maria i "Sound of music".
Men huvudfokus är helgens insats i Motala. Där ska hon, musikalartisten, för första gången dela scen med sin operasångare till storasyster.
– Musikalvärlden och operavärlden blandas sällan. Det har aldrig blivit tillfälle förrän nu, säger hon.
Med sig på scenen har de Östgöta Blåsarsymfoniker och Motala Kammarkör. Men de räknar med fler medverkande än så. Konserten är en singalong, där publiken får möjlighet att sjunga med i en rad musikal- och operaörhängen.
– Vi kallar föreställningen för "Vi älskar drama". Det är stora känslor som rör sig ovanför det intellektuella, säger Frida Modén Treichl.
Är det inte lite krävande att sjunga opera för vanliga människor?
– Det är mest pärlor. "Habaneran" ur "Carmen" och riktiga operakörer ur "Aida" och "Fångarnas kör" av Verdi. Det kan nog folk yla med i.
Frida har gjort både Anita i "West side story" och Maria i "Sound of music", så nummer därifrån är givna.
– Vi vill också uppmärksamma att det är 70 år sedan freden, och då passar ju "Sound of music" och "Edelweiss". De betyder extra mycket för oss eftersom vi är halvt österrikiska.
Två rena duetter ska det bli också. "America" ur "West side story" och ett hemligt extranummer.
– Det är jättehäftigt att sjunga ihop. Vi har liknande timbre i våra röster på vissa toner, men olika sångstil. Det är väldigt givande att jobba med sin syster. Men man är också ganska rak med vad man tycker.
Miriam är 16 år äldre än du. Vad har hon betytt för dig och din karriär?
– Ungefär allt. Hon har varit mitt stora stöd och så klart min idol. Jag kan lugnt säga att jag har haft ett försprång tack vare henne. Och nu är jag hennes stöd också, och säger åt henne att ånga rösten, dricka grönsakste och lägga sig tidigt. Vi hörs varje dag, ungefär.
Är denna konsert en engångsgrej?
– Vi vill försöka ta det vidare, och komma till Linköping och Norrköping också.
Nu när du sjunger med blåsarsymfonikerna ... Är det inte läge att plocka upp valthornet?
– Eller hur. När Östgötateatern gjorde "Oväder" för tio år sen satt jag i orkestern, men sen dess har den legat på hyllan.