Lollo Asplund har skrivit spaltmeter om Bob Dylan och lyssnar på hans musik regelbundet fortfarande.
Hur reagerar du på tillkännagivandet?
– Det är rätt fantastiskt att sådana som Horace Engdahl och Torgny Lindgren har suttit med och kommit fram till det här. Tiden är mogen för Bob Dylan som Nobelpristagare. Det är egentligen mindre överraskande nu än för kanske tio år sedan. Och hela radikala Sverige har ju bönat och bett om det här i åratal. Själv hade jag nog slutat att hoppas.
På torsdagen befann sig Lollo Asplund sig med sina kollegor på Corren och följde tillkännagivandet precis som på många andra tidningsredaktioner i Sverige.
Hur var det?
– Någon skojade alldeles före och ropade "Astrid Lindgren". Och jag ropade "Bob Dylan". Längre bort ropade någon "Jocke Berg". Och så öppnades den där dörren och ständiga sekreteraren Sara Danius säger ... "Bob Dylan"!!!
Är det här ett tecken på populism i Svenska akademien?
– Nej. Jag tror inte att Svenska akademien bryr sig om att separera musiken från lyriken. Det handlar om att Bob Dylan är bra. Det är ju egentligen betydligt värre om den skulle basera priset på politiska grunder, än att man ger det till en artist.
Vad är det med Dylans lyrik egentligen?
– Till hälften förstår man och till hälften är man utlämnad till fantasin. I det ligger det som gör något spännande med all bra lyrik. Bob Dylan har passerat en milstolpe som gör att han alltid kommer att bli ihågkommen. Det är per definition bra, även om allt inte är lysande. Jag tror att våra barn kommer att stå i tvättstugan eller var de är någonstans när de lyssnar ... och drabbas av Dylans låtar någon gång i livet.
Akademiens sekreterare Sara Danius kallade Bob Dylan "en litterär samplare". Att plocka upp olika spår och göra dem med sitt eget uttryck, som den amerikanska folk-traditionen, är hans signum.
– Jag har läst någonstans att det var Dylans Frank Sinatra-tolkningar som gjorde att Sara Danius fick upp ögonen för honom.
Slutligen, vad har Bob Dylan betytt för dig, Lollo Asplund?
– Jag lyssnade på honom första gången när jag var 13–14 år. Han har följt med mig genom livets alla skiften. Det finns alltid något att hämta i hans skivor.