Regi och manus: Pär Johansson
Musik: Salem al Fakir, Pontus de Wolfe
Medverkande: Ellinore Holmer, Peter Sundén, Theresia Widarsson, Ida Johansson, Mats Melin
Linköping
3–5 november
I Glada Hudik-teaterns uppsättning av "Trollkarlen från Oz" är Oz ett fantasiland som syskonen Albin och Amalia skapar för att i tankarna rymma från den institution där de placerats efter att ha tagits från sin mor. Det var så det var för autistiska barn under 1950-talet.
Uppsättningen kallas för en modern tolkning, något som ofta väcker en oro inom mig. Inte så att kvaliteten är dålig, tvärtom, ensemblen håller en hög kvalitet och imponerar med kvickhet och samspel på en nivå som jag sett utbildade skådespelare misslyckas med.
På samma sätt är det med sången – den betyder något, du tror på det som berättas på scenen. Till skillnad från på den skiva som medföljer programmet där kända profiler framför vackra men menlösa tolkningar av låtarna i musikalen. Nej, när Glada Hudik-teatern står på scenen är det drag under galoscherna från början, framför allt Ellinore Holmer och Theresia Widarsson imponerar. Mats Melin spelar sig själv i rollen som Toto. Här ligger fokus på att Mats karriär som Ica-Jerry har stigit honom åt huvudet, vilket är roligt även om det kunde ha portionerats om lite under spelets gång.
Nej, det som oroar mig och tyvärr blir bekräftat är att detta med modern version kan betyda vad som helst. Det enda som återstår av "Trollkarlen från Oz" är ramberättelsen. Om ens det. Dorothy har en hel familj med sig till Oz, plåtgubbarna är två stycken, lejonen en hel flock och fågelskrämmorna en rockande trio.
Berättelsen har en bra och tydlig sensmoral om att vara sann mot sig själv och inte glömma bort var ens hem är. Duon al Fakir och de Wolfe har bidragit med helt nya låtar som verkligen fungerar. Men varför "Trollkarlen från Oz"? Måste Glada Hudik-teatern verkligen luta sig mot en klassiker för att framföra den här berättelsen, eller för att få publik? Den borde kunna locka publiken med en helt egenskriven musikal av den nästa fullsatta Crusellhallen att döma. Kvar blir ett skal av en klassiker som fyllts med ett så nytt innehåll att det inte hade passerat EU:s krav på innehållsförteckning, ursprungsmärkning eller förbud mot vilseledande marknadsföring.
Glada Hudik-teatern har tidigare gjort egna föreställningar, deras "Elvis" har till och med fått internationell bekräftelse. Teatern borde ha självförtroendet att lita på sin egen förmåga. Den hade kunnat saluföra en skiva med sin ensemble och skrivit en egen musikal med en egen handling, publiken hade kommit ändå. Till nästa uppsättning har jag ett simpelt råd: gå tillbaka till rötterna, ge oss er berättelse och låt L Frank Baums verk få vila och åldras med värdighet.