Det är inte någon rusning i Akademibokhandeln på Nygatan i Linköping. Men Stefan Nilsson är på plats.
– Jag jobbar i byggnaden, så jag brukar gå ned vid trettontiden när priset avslöjas, säger han.
Nu är Stefan Nilsson pappaledig och har med sig dottern Ida i vagnen. Och han har tur och lyckas lägga vantarna på en av Svetlana Aleksijevitj böcker.
– Jag har hört hennes namn i spekulationerna, men jag har inte läst något av henne, säger han.
Ibland leder Nobelpriset till läsupplevelser, ibland inte.
– Le Clezio var bedrövligt långrandig, men Hertha Müller och Alice Munro var bra. De har ett avancerat språk som ändå är roligt att läsa, tycker Stefan Nilsson.