Peter Johansson, 44, har precis satt punkt pÄ intensiv konsert- och turnémÄnad tillsammans med Bruno Mitsogiannis med 19 stopp runt om i Sverige. MusikalstjÀrnan och artisten, som har sina rötter i skÀrgÄrden och St Anna, har landat i lugnet hemma hos familjen i södra Stockholm.
Familjelivet â med frun Lydia och barnen Millie och Hayden â handlar mycket om dans och musik.
â Millie var med och dansade pĂ„ den stora klimat- och miljöveckan i Stockholm nyligen. Det var rĂ€tt svĂ„ra grejer... NĂ€r jag var tolv Ă„r sprang jag omkring och lekte indianer och cowboys hemma i St Anna. Millie dansar för kungen istĂ€llet. Det Ă€r coolt, sĂ€ger Peter och skrattar.
Familjen kommer ha sin del i Peter Johanssons 20-Ärsjubileum pÄ Husby SÀteri den 29-31 juli.
â Det Ă€r egentligen 21 Ă„r i Ă„r... Pandemin kom i vĂ€gen förra Ă„ret sĂ„ jag firar 20 Ă„r ett Ă„r senare.
Det har hÀnt mycket i Johanssons karriÀr frÄn den dÀr dagen han klev pÄ flyget pÄ KungsÀngen i Norrköping sommaren 2001 för sin första stora roll i klassiska "Saturday Night Fever" i Köln. DÀr och dÄ dansade och sjöng han in i sitt nya liv i den tyska staden under ett Är.
I dubbel bemÀrkelse.
â Jag var lite lagom rĂ€dd före avresan, men vĂ€l pĂ„ plats vĂ€xte jag pĂ„ scenen och sĂ„ trĂ€ffade jag min blivande fru Lydia dĂ€r. Det blev en dubbel jackpot.
Han vÀnde hem till Sverige och Göteborgsoperan, som satte upp i "A chorus line" med Rikard Wolff i huvudrollen.
â ...men redan under det Ă„ret hade jag tankarna och blickarna mot London och Queenmusikalen "We will rock you". Jag skulle bara dit. Jag vĂ€ntade pĂ„ en chans. NĂ€r den vĂ€l kom tog jag den.
Peter Johansson spelade huvudrollen "Galileo" runt 850 gĂ„nger i âWe will rock youâ i London mellan april 2003 och september 2007. Den var en makalös succĂ© och gick för utsĂ„lda hus. Runt 2 000 personer levde, sjöng och dansade med i hitparaden och historien i The Dominion vid Tottenham Court Road.
â Ă ren i London skapade djupa spĂ„r i mitt liv Jag blev, tack vare den, pĂ„ nĂ„got vis huvudrollsmaterial med helt andra uppdrag.
I dag har Peter sjungit Queens lĂ„tar sjĂ€lv i nĂ€stan 20 Ă„r. De Ă€r alltid med pĂ„ ett eller annat sĂ€tt â var han Ă€n Ă€r.
â Jag ska försöka sammanfatta allt under kvĂ€llarna i Husby SĂ€teri. Det blir mina absoluta favoritlĂ„tar genom Ă„ren, dĂ€r jag blandar friskt frĂ„n de allra första auditionslĂ„tarna till sommarkonserterna i St Anna. Jag ska försöka plocka in lite egna lĂ„tar ocksĂ„, sĂ€ger Peter.
Har du nÄgon gÄng funderat eller drömt om ett annat jobb?
â Ett riktigt jobb?
Det var inte sÄ frÄgan var tÀnkt.
â Nej... Det har nog aldrig varit aktuellt. Jag har inte provat pĂ„ nĂ„gra riktiga jobb. Jag hjĂ€lpte till hemma pĂ„ gĂ„rden, nĂ€r jag var yngre. Jag jobbar ju med min hobby och fĂ„r göra det jag tycker om. Jag hade kanske velat bli en stjĂ€rna i nĂ„gon sport, men det var jag inte tillrĂ€ckligt bra för. Ă andra sidan kan jag ju hĂ„lla pĂ„ lĂ€ngre med musiken Ă€n med en idrottskarriĂ€r.
Du har aldrig slÀppt sitt ursprung och dialekten.
â Ăstgötskan? Det Ă€r den jag Ă€r. Det Ă€r hĂ€r jag hör hemma. Jag Ă€r mer pĂ„ lĂ„ns till Stockholm. Det Ă€r sĂ„ jag kĂ€nner. Ăstgötskan Ă€r en tacksam dialekt att skĂ€mta med. Den har en komisk effekt, men den Ă€r ocksĂ„ min identitet.
Den lÀr ha sin givna plats bland lÄtar, bilder och minnen i sommar ocksÄ, men 20-Ärsfirandet Àr absolut inte slutet pÄ karriÀren.
â Nej, nej, nej... Det Ă€r bara en fortsĂ€ttning pĂ„ 20 nya Ă„r.