Efter 3 096 dagar var fångenskapen över. Natascha Kampusch lämnades obevakad för en kort stund och sprang bort från huset där hon hållits gömd. 1998, då Wolfgang Priklopil kidnappade henne, var hon tio år. Åtta år senare var det en vuxen kvinna som sprang för sitt liv mot den väntande friheten.
Österrike hade nästan glömt henne. Men som fri blev hon snabbt villebråd för medierna.
Hon har ifrågasatts, inte minst för sin vägran att betraktas som offer. I "3-096 dagar" förklarar hon vad som provocerar:
Inte enbart ond"? ingen är enbart god eller ond. Samma sak gäller den som rövat bort mig. Det vill man inte gärna höra från ett kidnappingsoffer. Då rubbas det klart definierade schema som ställer ont mot gott och som de flesta föredrar att hålla fast vid?"
Exploateringen av Kampusch har fortsatt. Nya spekulationer dyker hela tiden upp. Det har påståtts att hennes föräldrar var inblandade. Det har sagts att Kampusch frivilligt stannade hos sin förövare. Det har hävdats ditt och datt och man kan förstå den 23-åriga kvinnans behov av att ta kontroll över sin historia.
Regissören dogHon har en hemsida och är inblandad i filmen om henne - som blivit framskjuten sedan regissören Bernd Eichinger ("The Baader Meinhof Complex") avled i början av året.
Inte oväntat har Kampusch beskyllts för att själv exploatera åren i källarhålan, särskilt förra året då "3-096 dagar" kom ut i hemlandet.
Men boken har också fått uppskattning, alldeles nyligen kunde Kampusch ta emot det österrikiska Buchliebling-Preis i konkurrens med biografier om storheter som Simon Wiesenthal och Keith Richards.
SkräcktillståndHur är då boken? Alldeles fruktansvärd. Klaustrofobiker bör hålla sig borta. Beskrivningarna av Kampuschs beskurna liv gör det svårt att andas. Skräcktillstånden avlöser varandra. I början fasar hon för att ha hamnat i klorna på en pedofilring. Senare kommer insikten om att ingen annan vet var hon är, att döden väntar om något händer Priklopil. När hennes rörelsefrihet ökar - korta, bevakade stunder i trädgården och bilturer - blir hon handlingsförlamad. Kan hon, vill hon fly?
Stockholmssyndromet, fenomenet där gisslan utvecklar sympati för kidnapparen, avfärdas irriterat: Att vilja närma sig gärningsmannen är ingen sjukdom. Dessutom visar gärningsmannen, som Priklopil kallas boken igenom, även sympatiska drag.
Bedrövlig uppväxtNu ska man veta att Kampusch hade lågt ställda krav. Bokens början skildrar en bedrövlig uppväxt. Hårda örfilar från mamman, svikna löften från festprissen till pappa. I Kindergarten rådde svart pedagogik. När Natascha kissade på sig tvingas hon visa sina underbyxor för alla barnen.
Sängvätningen upphör när hon spärras in under garaget i villaområdet Strasshof. "En viss form av stress tycks ha fallit av mig" (!). Hos den psykiskt sjuke enstöringen känner sig tioåringen önskad för första gången på länge. Kanske är detta berättelsens största tragedi.
Natascha Kampusch kidnappades som tioåring av en pedofil hemma i Österrike. Åtta år senare lyckades hon fly. Hennes egen berättelse kommer ut på svenska i dag.
KATARINA SANDSTRÖM BLYME