Provokativt om etik och moral

Vare sig du äter gris men aldrig hund, enbart växter men aldrig lök - är vi inte i grund och botten alla lika goda kålsupare?

Nej, hävdar Sam Harris bestämt i sin nya bok "Moralens landskap", en provokativ, frän uppgörelse med all form av kulturrelativism och, givetvis, religion.

Harris tillhör den inre cirkeln av de nya ateisterna, vid sidan av Richard Dawkins, Daniel Dennett, Christopher Hitchens och Steven Pinker. Med sin debutbok "End of Faith" (2004) blev Harris en megakändis i USA genom sin entusiastiska, franka, gärna aggressiva och i mångas ögon hätska kritik av religion i allmänhet, men kristendom och islam i synnerhet.

I "Moralens landskap" är Harris angreppssätt bredare, delvis nytt. Boken bygger på hans egen doktorsavhandling i neurovetenskap. Utifrån egna experiment och 2000-talets många revolutionerande forskningsrön kring hjärnan, vill Harris leda i bevis att moral ytterst handlar om biologi. Därmed är moral, sanning, rätt och fel, frågor för vetenskapen, absolut inte för religiösa, oavsett trossamfund.

Ett helt kapitel ägnas just Harris favorit(hat)ämne religion, men bokens fundamentala kritik gäller snarast kulturrelativismens farsot den vetenskapliga världens flathet inför fenomenet religion. Harris attackerar ilsket vad han betraktar som myten om att vetenskap och religion är två icke-överlappande kompetensområden, myntat av den legendariske paleontologen Stephen Jay Gould.

Harris lär inte omvända många religiösa med "Moralens landskap", inte enbart på grund av hans allt annat än ödmjuka tonfall. Mycket i boken känns väl spekulativt och enfaldigt aggressivt, även om jag som agnostiker i grund och botten håller med Harris.

Boken är också mycket ojämn - akademiskt styltig - likväl är det en fascinerande och uppiggande läsning.

Harris dröm om att vi snart, tack vara neurologin, entydigt kommer att kunna avgöra vad som är moraliskt rätt och moraliskt fel, känns dock utopisk.

Harris blundar inför det faktum att kunskapen om hjärnan - som på 2000-talet varit revolutionerande - ändå är milt sagt rudimentär. Neurologin har avslöjat stora överraskningar men ingen kan ana vad som döljer sig bakom neurologins framtida hörn.

En sak är dock säker: vi lever i spännande tider.

ÖRJAN ABRAHAMSSON