De hårfagra hårdingarna har blivit tunnhåriga gubbar och lugnat ner sig avsevärt, men på lördag ska gamla minnen återupplevas när det är Rock Society Rockparty i Ödeshögs Folkets park.
– På 80-talet fanns det inte så många band ute i skogen, så mycket kretsade kring oss i Vanguard och Kings Club, säger Eric Lindesvärd, trummis i Vanguard och numera copywriter i Stockholm.
Bandet bildades 1982 av Stefan Rosell, Micke Andersson, Raffe Wernborg, Erca Lindesvärd och Swempa Wernborg. Första spelningen ägde rum på ortens biograf, där publiken chockades över bland annat de spektakulära magnesiumbomberna på scenen.
1986 hade de flesta av dem lämnat Ödeshög för storstaden Mjölby och på Skattegårdsgatan repade de i samma hus som legendariska Mjölbyband som Violent Croome och Tages Titthål.
Självförtroendet var på topp. På fester vällde de ofta in genom dörren i en stor klump och hade de för vana att omedelbart byta ut musiken som spelades på stereon mot en kassett med egna låtar.
På en tillställning drack Micke Andersson ättikssprit i brist på annat. Ett tilltag som resulterade i sjukskrivning och svårt irriterade stämband.
Under sin storhetstid var Vanguard förband åt bland andra Heavy Load, och erbjöds att följa med på turné i Japan. Men det skulle finansieras med egna medel, så de tvingades avstå.
I Mjölby inleddes en intensiv kamp för ett musikhus.
– Vi inspirerades av Fryshuset och förde kampen tillsammans med ABF. "Alla vet hur det är med rockband. Då kommer snart droger och otukt på köpet", kraxade olyckskorparna.
Corren belyste det hela i en artikelserie. Och nu är alltså banden tillbaka och repar i det som senare verkligen blev ett musikhus, Parkskolan.
Bandmedlemmarna i Vanguard och Kings Club är utspridda över hela landet, men återförenas i hemtrakterna lite då och då.
Blir det bara nostalgi på lördag?
– Nej, vi vill göra lite fräscha grejer också och har en del nytt låtmaterial.
Har alla klippt sig?
– Nej, några har kvar sina långa hår. Men vi är väl inte fullt lika säkra på att vi ska bli rockstjärnor längre, ha ha.
Är det nervöst att uppträda på hemorten?
– Ja, faktiskt. Det pirrar lite extra och man vill verkligen visa sin allra bästa sida.
Gamla flickvänner och groupies från det förgångna kanske dyker upp . . .
– Precis. Man vet aldrig.