Hon är en av dem som regissören Kristina Lindström intervjuat under arbetet med filmen. Förra sommaren hade Marit Törnqvist besök av filmteamet under åtskilliga timmar på sitt sommarställe utanför Ödeshög, sedan besökte de henne också i Amsterdam.
– Jag blev själv överraskad över hur många minnen jag hade, alla samtal vi hade haft och hur många roligheter vi hade varit med om ihop.
Marit Törnqvist träffade inte bara Astrid Lindgren i samband med att hon illustrerade flera av hennes böcker. De hade också ett tätt samarbete under skapandet av texten till Sagotåget på Junibacken, som blev den sista Astrid skrev. Men relationen är längre än så. Marit träffade henne redan som barn, eftersom hennes mamma översatte Astrid Lindgrens böcker till nederländska. Många möten som givit mängder av minnen att dela med sig av.
Tillsammans med Astrid Lindgrens familj och andra medverkande var Marit Törnqvist därför inbjuden till en specialvisning av den färdiga filmen i Stockholm tidigare i december.
– Kristina Lindström är fantastisk. Hon har gjort ett fint och rörande porträtt med enorm respekt, berättar hon några dagar efteråt per telefon från hemmet i Amsterdam.
Dokumentären spänner över ett helt sekel och berättar inte bara om Astrid Lindgrens liv utan också om den tid hon levde i. Historiska världshändelser, gamla privata bilder och filmklipp varvas med nyinspelade intervjuer. Tillsammans ger det en mer komplex bild av människan Astrid än den gängse – där melankoli, sorg och ensamhet får ta plats.
– Ja, man börjar förstå att hennes barndom, hennes idylliska Bullerby, var något hon längtade efter resten av livet, säger Marit Törnqvist.
Plagierade Pippi?
I den första delen, som fått titeln "Sorgfågel" skildras bland annat skandalen när den blott 18-åriga Astrid blir gravid med en gift 50-årig man och tvingas lämna bort sonen Lasse under hans tre första levnadsår.
– Det var en stor sorg som påverkade henne genom hela livet. Hon berättade mycket om den "hemliga" förlossningen i Köpenhamn för mig. Det blev så påtagligt eftersom jag själv väntade mitt första barn strax efter Junibackens invigning.
– Men de svåra saker hon var med om är kanske också förklaringen till hennes livslånga engagemang för de svaga grupperna i samhället, bland annat flyktingar. Både i sitt författarskap och rent konkret i vardagen. Man får hoppas att svenskarna som ser dokumentären förstår att Astrid står för allt som är svensk kultur men samtidigt absolut inte accepterade diskriminering. Jämlikhet var det viktigaste för henne. Om det nu gällde raser, kön eller barn och vuxna.
Var det någonting i dokumentären som överraskade dig, något som du inte kände till tidigare?
– Den är så oerhört detaljrik, så en hel del var faktiskt nytt även för mig. Mest fascinerande var nog ändå avslöjandet att Astrid som ung såg en film på biografen i Vimmerby som handlade om en flicka som bodde ensam i ett hus med en häst i köket och städade golvet med skurborstar på fötterna...
– Pippi Långstrump är alltså ett rent plagiat! Men för mig föll allt på plats. Jag har alltid tyckt att Pippi är så annorlunda jämfört med alla hennes andra böcker där hon ju hämtat historierna ur sitt eget liv.
Fantastiska tidsdokument
Marit Törnqvist är själv med i den tredje och sista delen av dokumentären. Där får hon bland annat berätta om hur det var när hon tillbringade mycket tid hemma hos Astrid Lindgren på Dalagatan under arbetet med Junibacken.
– Under våren 1996 spelade jag in hur Astrid och jag formulerade texten till Sagotåget, och när filmteamet var hos mig tog jag fram kassettbanden som jag sparat. De är naturligtvis fantastiska tidsdokument eftersom detta inte är vanliga intervjuer, man hör hur Astrid hittar sina fina formuleringar, hur texten växer fram.
– I filmen finns det med en sekvens där jag lyssnar på banden och nästan skrattar ihjäl mig. Hon var ju så rolig, Astrid. Humorn räddade henne!