Sven-David Sandström 2019.
I kväll uruppförs Sven-David Sandströms sista opera ”The book of life” ("Livets bok") i De Geerhallen. Författaren Niklas Rådström har ansvarat för librettot som är baserat på hans roman ”Boken” från 2013. Operan som är i tre akter blev färdig den 1 februari 2019 och är med sin kolossala längd och ett stort uppbåd av solister i ett rejält Wagnerformat. Efter att Kungliga Operan i Stockholm nobbat ett framförande, växte krafter fram för att få till en dramatiserad konsertversion.
– Jag har skrivit en ny opera, en av de största operorna man kan tänka sig. Det är ett arbete runt bibelns texter som är både skrämmande och rolig. Ett storartat stycke musik, berättar Sandström.
När undertecknad först såg det handskrivna partituret förstod jag vilken kraftansträngning det är att tyda tonsättarens handstil. Sandström komponerade hela livet med papper och penna, inga tekniska hjälpmedel här inte. Att editera denna fyratimmarsopera måste ha varit en rejäl utmaning.
Niklas Rådström har skrivit librettot till "Livets bok" vilket bygger på hans egen roman "Boken" (2013).
Sandström hade lätt för att uttrycka sig. Han var mycket social och orden flödade obehindrat. Det var lätt att upptäcka honom i mängden. Skinnbyxor, polotröja, långrock, alltsammans svart och som ett stort utropstecken: en hatt med vidlyftiga brätten. Svart. Mycket elegant.
Sven-David Sandström 2019.
I Kungliga Musikaliska Akademiens biografiserie ”Svenska tonsättare” beskriver Norrköpingssonen och professorn i musikteori vid Bowling Green State University, Ohio, Per F. Broman komponistens liv och verk fram till 2012. En ny utgåva, som är en uppdatering och utvidgning av den första, kommer som e-bok på engelska lagom till att Sandström skulle fyllt 80 den 30 oktober i år.
Vi får veta att pappa Sven var urmakare i Borensberg. Affären och verkstaden låg i bostadshuset intill Göta kanal. Mamma Elisabeth var hemmafru och en beskyddande mor för det enda barnet. Både musiken och religionen fanns i släkten. Baptistkyrkan var det religiösa centrumet i samhället.
Britt Bromé och Sven-David Sandström gick samtidigt på Borensbergs folkskola och efter 60 år möttes de igen på klassåterträffen 2016.
Broman skriver: ”Från sjunde klass började Sven-David pendla till skolan i Motala. Det blev en omtumlande upplevelse. Nu var han inte längre bland likasinnade, och han hade vissa svårigheter att anpassa sig.”
När Sandström var 15 år började han ta lektioner för Erik Jakobsson som var anställd trumpetare i Norrköpings symfoniorkester. På gymnasiet blev det naturvetenskaplig linje och han började studera musikteori per korrespondens med Hermods. Under gymnasietiden började han också att komponera. Det blev sånger med pianokomp.
– När jag hörde något som jag komponerat spelas, så blev jag alldeles varm inuti och kände mig unik. Jag var ingen, jag hade väl ett behov av att bli någon, av att visa att jag kunde.
Nu var det Stockholm som gällde och att bilda familj, skaffa barn och studera. Hans lärare var först Gunnar Bucht och senare Ingvar Lidholm som basade för kompositionsklassen vid Musikhögskolan i Stockholm. På så vis kom han in i den komponerande musikaliska familjen och vidgade sina vyer.
60-talet innebar heta diskussioner om meningen med komponerandet men Sandström skapade för att det var roligt. Men lite av tidens politiska attityd hade fastnat, för nästan tio år efter 1968 säger Sandström i en intervju att ”musiken måste vara grym och ful”, med tillägget att han vill protestera mot eländet i tillvaron genom sin musik.
Efter avslutade studier blev Sandström anställd av Musikhögskolan som Lidholms assistent. ”Jag är någon slags ordningsman”, uttryckte han sig. Sen hände allt i snabb takt. Han fick olika beställningar av musik och började även samarbeta med ensembler som Harpans kraft, Marosensemblen och slagverksgruppen Kroumata.
– Den storslagna romantiska musiken kom in i mitt liv väldigt sent, men så kom jag att känna mer och mer för den, och jag kunde märka att jag var tvungen att själv göra något sådant, uttrycka mig med de känslorna.
Broman menar att uttalandet är nästan ofattbart i sitt besynnerligt omvända tidsperspektiv och går emot en övervägande majoritet av musikpublikens erfarenheter att man brukar ha lyssnat på Brahms före Webern, men det förklarar hans stilistiska utveckling.
Sven-David Sandström i sitt arbetsrum 1982.
Från att ha varit timlärare vid Musikhögskolan i Stockholm från slutet av 1970-talet blev Sandström tillförordnad professor 1985, professor 1986–96 och sedan prorektor fram till 1998. Därefter flydde han fältet och undervisade i många år vid Indiana University, Bloomington.
Göran Tunström, Karin Söder och Sven-David Sandström 1984.
Min egen erfarenhet av Sandströms musik är dels körverket ”En ny himmel och en ny jord” från 1980, som var en rejäl utmaning för det icke tonala tänket. Här fanns både intrikata slingor och klusterteknik. Dels fick jag medverka med körinstudering av det textbaserade verket ”Ut över slätten en doft av hav” från 1984. Denna resurskrävande komposition, till text av Ingrid Kallenbäck, beställdes till Norrköpings 600-årsjubileum.
– Jag har försökt att bredda mina spår i musiken, berättar Sandström i sommarprogrammet. Har försökt komma nära Bach. Han är en verklighet för mig, han är stjärnan. Han hjälper mig i svåra tider och inspirerar mig kolossalt. Där finns en andlig kraft.
Till Operahuset i Stockholms hundra års firande 1998 skrev Sven -David Sandström och poeten Katarina Frostenson operan "Staden" tillsammans.
2008 fick Sandström erbjudandet att bli ”composer-in-residence” under tre år i Storkyrkan och kyrkan i Hässelby Villastad utanför Stockholm. Detta var svårt att motstå. Broman menar att komponera för kör har för Sandström inte bara blivit ett sätt att framföra ett budskap, vokalmusiken är central för hela hans estetiska tänkande. Sandström berättar:
– Jag har sjungit i kör ungefär 25 år. Jag gillar det som är svårt och att formulera det som står i noterna.
Sven-David Sandström dirigerar orkestern under repetitionerna inför framförandet av hans verk "Ordet - en passion" i Berwaldhallen 2006.
Från att i början ha varit modernist, skedde en stilistisk omsvängning i Sandströms skapande mot nyromantiken under 80-talet och många tyckte att han var en svikare. ”Ibland blir jag jätteförbannad på det där modernistspöket!”, kontrade Sandström. Under 90-talet stod rytmen och enkelheten i centrum. Verken är många, bortåt 600, och få genrer var honom främmande. Det har blivit operor, kyrkomusik, balettmusik, kammarmusik, solokonserter och även filmmusik och tillfällighetsmusiken till julkalendern ”Tomtemaskinen”.
– Det är väl en kreativitet jag har inom mig som jag inte kan stoppa riktigt. Den bara väller ut ur mig, säger Sandström. Jag är så vansinnigt produktiv.
Och nu alltså, som final, ett uruppförande av en opera i Wagnerformat.
