Filip Sehlstedt från Boxholm och Hampus Säberg från Åtvidaberg kämpar för att gå ner i vikt i tv.
Många som går på hockey i Linköping har nog sett Filip Sehlstedt när han skriker sig hes för att hålla igång ramsorna. Snart kommer man att få se en helt annan sida av Boxholmaren. Han sökte till Biggest loser då han tycker om att stå i centrum, och han är inte är rädd för att vara med på tv.
– Jag var överviktig och jag kände att jag stod still. Jag hade träffat en tjej och skulle bli pappa. Så jag sökte för att jag ville bli en bra farsa. Det var den stora anledningen, säger Filip.
Att spela in programmet var väldigt tungt psykiskt, berättar Filip. Man får inte ha sin mobil och ingen kontakt med yttre världen när man är på plats, vilket var påfrestande. Och programmet spelades in i höstas, när hockeysäsongen hade dragit igång...
– Avskärmningen var hemsk, man visste inte ett skit. Jag fick inte kolla tabeller eller något. Sedan var det såklart värst att inte få prata med familjen med två småbarn hemma.
I det första avsnittet vägs deltagarna in. De får ta av sig tröjan och ställa sig på vågen inför kamerorna. Biggest loser är ett väldigt utlämnande program, både fysiskt och psykiskt.
– Att visa kroppen var inga problem för mig. Jag har inte alltid varit stolt över min kropp och jag har inte tyckt att jag har varit sexig alls. Men jag har alltid bjudit på mig själv.
Jag har hört att du brukar ta av dig tröjan på LHC-matcher när det går bra!
– Ja, det har jag gjort innan, säger han och skrattar.
Även om det inte var så jobbigt för Filip att visa upp kroppen, så var det han bar inom sig desto tuffare att ta fram. När det snart är dags att se programmet är han lite nervös.
– Jag har blottat mycket känslor. Det ska bli kul att se, men också väldigt emotionellt. Jag kommer nog ta fram skämskudden lite. Jag tror att folk omkring mig har trott att jag inte har brytt mig alls om hur jag ser ut. Men nu kommer de att få se en helt annan sida, som är mycket djupare.
Filip tycker att det bästa med programmet är just att det visar alla delar av livet.
– Det är en blandning av glädje och sorg. Det är inte massor kändisar och skit, det är vanliga svenskar som vill ändra sin livsstil.
Har du lyckats ändra din livsstil?
– Jag får inte avslöja så mycket. Men det har gett mig väldigt mycket att få vara med i programmet. Jag har ändrat min uppfattning om hälsa, kost och träning. Innan tyckte jag att allt det sög, men inte längre.
Hans medverkan i programmet har dock inneburit en förändring kring hockeymatcherna.
– Jag dricker inte alkohol nu. Det är ju väldigt mycket hockey och bärs annars, men det har jag fått hålla undan. När jag har satt den här livsstilen sen så kommer jag nog börja dricka lite igen, men just nu är det noll. Nu dricker jag kaffe på matcherna i stället, man måste hålla i något när man står där.
Filip är inte den enda östgöten som ska gå ner i vikt på tv. Även Hampus Säberg från Åtvidaberg kommer att kämpa mot kilona i vårens säsong.
– Jag sökte lite spontant. Men jag hade ändå en vision i huvudet att jag skulle kunna ge vad som helst egentligen för att förändra mitt liv. Jag har alltid haft som mål att gå ner i vikt, men inte lyckats själv, berättar Hampus.
Han har försökt ta tag i viktnedgången med hjälp av PT online med kostschema och träning. Men det har inte fungerat. Därför blev han väldigt glad när han fick veta att han var en av deltagarna.
– Min mamma började gråta av glädje. Min familj har ju sett hur jag har mått. Man har ätit skitmat, inte haft några rutiner och inte rört på sig. Hemma har man ett val, och då är det många som jag som tar den enkla vägen.
Hampus har tittat på programmet tidigare, så han gick in med inställningen att det skulle bli det värsta han gjort i hela sitt liv.
– Men det var ändå skönt att det var så hårt. Man hittade en ny nivå i sig själv, både fysiskt och psykiskt, av vad man klarar av.
På fritiden tycker Hampus om att titta på fotboll, och han hejar såklart på ÅFF. Ett mål han har med livsstilsförändringen är att själv börja spela matcher igen, vilket han gjorde när han var yngre.
– Jag har misshandlat min kropp, och jag såg inget värde i vad jag åt eller hur jag såg ut. Men nu har jag sett en förändring i min kropp, och börjat tycka om det jag ser. Jag har verkligen förstått nu att man måste ta hand om sin kropp, för vad är man egentligen utan hälsan?